NY BOK

Siv-Britt Mangi

Sumpmyren

Vulkan

Det kan också handla om att ta sig ur förhållanden som av olika skäl känns destruktiva och fel, rent av hotfulla.

Uusitalos Lena är en ung kvinna som lever med det dubba dilemmat. Det är som om hon står ”med fötterna fastsugna i en sumpmyr”.

En gång lämnade hon Tystnaden i Tornedalen, byn där föräldrarna och brodern Bengt blivit kvar. Hon stack ”för att söka känslomässigt frodigare platser och människor”. Jobb fick hon i Stockholm och tillvaron tycks ha ordnat sig. En spågumma har sagt att hon ska träffa en lång, mörk man och Marcus matchar mallen. Då ”brusar en vårflod i henne”. 

Liknande naturmetaforer förekommer flitigt i texten.

Nu har hon ändå återvänt hem tillfälligt och det triggar igång konflikter från det förgångna, mellan gamla seder och nytänkande, och mellan barn och föräldrar som inte bara vill stötta utan också styra.

Brodern har ensam fått ärva halva hemmanet. Att röja skog är ju inget för en kvinna. Brodern sköter också marken, men motvilligt. Också hos honom finns drömmar om annat.

Mest genuin är beskrivningen av förhållandena i byn, kraven att värna i kontrast mot lusten att våga och bejaka den egna viljan.

Mer schablonmässig ter sig skildringen av storstadens lite fördomsfulla karikatyrer.

Språket är enkelt, nästan likt en ungdomsboks – lite trevande och stelt, inte minst i en del repliker. Det är inte heller särskilt elegant att låta romanfigurerna prata högt för sig själva för att föra handlingen framåt.