Konferensen är starten på ett treårigt samarbete mellan Region Norrbotten, Riksteatern nationellt och Riksteatern Norrbotten.

Målet är många ska lära sig mer, öka kunskapen och bli inspirerade att utveckla scenkonsten så att även minoriteternas berättelser når ut bättre.

– Vi måste se till så att fler berättelser får spridning. Vi ska inte bara gå från ord till handling, utan från handling till mer handling, sa Kristina Nilsson, kulturchef i Region Norrbotten, när hon inledde konferensen.

Hon betonade att det för Region Norrbotten är både angeläget och naturligt att verka för en scenkonst där fler språk och berättelser hörs.

– Hos oss i Norrbotten är ju minoriteterna i majoritet, sa hon.

Lennart Rohdin har utrett minoritetsfrågorna. Han påpekade att den svenska minoritetslagen säger att stat och kommuner ska skydda och främja språket och kulturen hos de fem nationella minoriteterna – samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar. 

Han var kritisk till hur det hittills skötts:

– Många kommuner struntar i grundskyddet för alla de fem nationella minoriteterna, hävdade han.

Han nämnde filmen ”Sameblod” och TV-programmet ”Bastubaletten” som goda exempel.

– Jag lyfter gärna fram vikten av förebilder och synlighet inom kulturen. Det handlar inte bara om pengar utan om att verkligen synliggöra, sa han och pekade på scenkonsten som extra viktig:

– Den har en särskild plats eftersom den ger möjlighet att ta del av kultur som ofta bygger på muntlig tradition.

I paneldebatten blev det fokusering på att berätta det egna språket.

– Men det finns många samiska språk, så det är en svår nöt att knäcka, sa Åsa Simma, chef på Giron Sámi Teáhter, som också berättade om en förstudie om att gör den samiska teatern till en nationalscen.

– Historiskt så har Tornedalsteatern alltid kryddat med meänkieli. Mitt intresse är att rädda språket. Vi måste bli mer ambitiösa och inspirera de unga, sa Erling Fredriksson, chef för Tornedalsteatern.

Att ha en egen institution vore en dröm, sa Maria Salamanca Gonzalez, romsk scenkonstnär.

– Det skulle innebära trygghet. Det vore helt magiskt.

Jukka Korpi, chef för den tvåspråkiga UusiTeatteri i Stockholm, påpekade:

– Ibland känner jag mig obekväm med att etiketteras som minoritetskonstnär. Man får inte cred för sitt yrkeskunnande.

– I stället för att efterfråga ”nåt samiskt” skulle man önska att folk tänkte ”nåt bra”, sa Eva Konradsson, arrangör för samiska veckan i Umeå.