På påskafton står Astrid Tuorda från Randijaur på scen i Sámi Grand Prix, i livesändning från Kautokeino.
– Jag hade inte en tanke på det, men folk runt omkring tyckte att jag skulle söka, säger hon och berättar hur hennes tävlingsbidrag, jojken ”Unnaviellja”, blev till.
I höstas var Astrid Tuorda och familjen ute med båten i Kvikkjokk för att lägga nät.
– När vi var på väg hem satt jag och tittade på min lillebror Nils – och då kom jojken till mig. Jag tänkte att den kan komma till användning någon gång, det är bäst att spela in den.
När hon bestämt sig för att söka till Sámi Grand Prix arbetade hon vidare på det som blev jojken ”Unnaviellja” (Lillebror).
– Han fyller tio år i april och är så viktig för mig. Och att vara med i Sámi Grand Prix är en stor grej för mig, så vad passar bättre än att hylla sin lillebror där, säger hon.
Musikintresset väcktes tidigt.
– Jag spelar piano på ganska hyfsad nivå, kan ta några ackord på gitarr och ukulele, men är inte proffs på något. Men musiken och sången har alltid varit en del av mig.
Hon gick musikgymnasiet i Kiruna och tog studenten våren 2022.
– Det kändes ganska självklart. Det stod mellan musik-estet och samiska samhällsprogrammet i Jokkmokk. Men jag kände ändå att musik var rätta valet för mig, det är det jag brinner för.
Intresset för jojk tog fart på kulturskolan i Jokkmokk.
– Jag började ta sång- och jojklektioner när jag var i typ Nils ålder, och därifrån tog jag det vidare.
Hur gör man en jojk?
– Det finns olika sätt, men för mig och för många andra kommer den bara. När jag tänkte på Nils och hur mycket jag uppskattar honom när vi satt där i båten så kom jojken. Det är ett sångsätt, men kan kanske mer beskrivas som ett sätt att uttrycka sig på.
Sista året på gymnasiet startade Astrid Tourda ett UF-företag där hon sålde en skiva med lulesamiska jojkar som hon remixat och moderniserat.
– Jag lade till musik, gjorde dem lite mer ”pop-aktiga”. Det var ett väldigt roligt projekt, och det var också kul att se skillnaderna.
Originalet till den äldsta jojken på skivan, Anders Paulus Huljus ”Då han sitter på fjället”, spelades in 1914, för mer än hundra år sedan.
– Att få göra något av den, som blir till ens egen version, känns svincoolt, säger hon.
Hon vill också skriva egen musik.
– Men det är inte det lättaste. Speciellt text tycker jag är jättesvårt. Jag har inte alls den vanan av att skriva låtar, det är lite svårt att inte låta för ”cheesy”, eller så. Men jag vill släppa ”vanlig” musik också.
Efter studenten har Astrid Tuorda stannat kvar i Kiruna, där hon jobbar på den samiska förskolan och gör musik på fritiden.
– Jag hade gärna velat fortsätta ungefär som jag gör nu. Jag är jättetacksam om det blir mer, men känner inte att det är en dröm just nu att jobba med musik som ett heltidsarbete. Men gärna på sidan om.
Nu laddar hon inför Sámi Grand Prix.
– Det är väldigt spännande, och lite läskigt eftersom det är första gången och så pass stort. Men framför allt svinkul och coolt att få möjligheten att vara med.
Hon åker till Kautokeino några dagar innan för genrep och andra förberedelser. Scenklädseln är given:
– Det känns som ett självklart val att ha kolt. Det blir den nyaste av mina koltar som jag bara haft en gång tidigare, det var på balen under studenten.
Vinnaren får, förutom äran, en prissumma.
– Men det är inte alls därför jag är med. Att få möjlighet att göra det över huvud taget är en större vinst än de pengarna.
På påskafton, den 8 april, direktsänds den samiska melodifestivalen Sámi Grand Prix från Kautokeino på SVT Play och i Sameradion på Sveriges Radio Play. Tolv bidrag från olika delar av Sápmi tävlar i två klasser – med Astrid Tuorda från Randijaur som en av de medverkande.