Jesus flyger äntligen! Så ser det ut när han till sist befriats från sitt kors i thailändaren Sarawut Chutiwongpetis installation på Kulturens hus i Luleå.
Vandringen genom Luleå art biennal fortsätter. Som vanligt är det Kilen art group med Ricky Sandberg, Dan Lestander och Pilar de Burgos i spetsen som så professionellt anordnar dessa, och nu för Luleå, så välbehövliga konstarrangemang.
Jag våndas ju varje gång någon utsocknes vän kommer hit på besök. Vad finns att visa upp egentligen i denna stad sedan besöket i kyrkbyn är avklarat? Att Luleå nu berikas med denna konst erbjuder ju ett verkligt alternativ.
Helhetsintrycket är ändå positivt, även om den första exposén erbjöd en viss irritation över installationers ofta platta fall. Även thailändaren Sarawut Chutiwongpeti lever riskabelt med sina regnande knivar genom kunskapens träd, förbi en befriad Jesus. Symbolerna är redan färdigladdade. Men den här gången köper jag konceptet. Det är väl Jesus befrielse som tilltalar. Äntligen utan kors!
Vad som startar de här förbryllande tankarna om fraktaler och partikelfysik kommer från flertalet konstverk. Redan i början av utställningen finns greken Sarantis Gagas svit Den icke existerande tiden där han konstruerat en märklig almanacka bestående av tavlor med Epikuros brev till Herodotos där han diskuterar människan och tiden.
Här uppstår ett märkligt mönster, på håll blir det en struktur som i förstone ser ut att löpa kronologiskt, men som får några oförklarliga avvikelser.
- Det är ta mig tusan precis som den här förbaskade kvantmekaniken, tänker jag.
Att tiden och rummets sammanflätning är en illusion, en slags föreställningsmodell vi applicerat ovanpå vår föreställningsvärld för att vi alls ska kunna begripa den, men att den är ofullkomlig. Det borde - enligt observationen - finnas en annan förklaringsmodell, men den vägrar avslöja sig för våra begränsade intellekt.
Och är inte nordirländaren Eamon O´Kanes träd, som är målat direkt på konsthallsväggen i kol, en fraktal - ett sådan där matematisk ekvation som vid upprepning ligger bakom växternas mönster. Och vad är det för oförmåga människan har när hon ger sig på att kopiera verkligheten - inte minst i konsten - som avslöjar sig i Luleåbon Thomas Häméns vattenfall. Den ter sig nästan som en skärmsläckare, men ger mig tanken att den virtuella världen är tom och knapphändig i jämförelse med skapelsens egna fraktaler.
Puh...
Nu finns bara den intuitiva rörelsen kvar i rummet, särskilt sedan jag fått syn på Viktorija Rumiancevaités diskreta verk. Hon kommer från Litauen och har naglat fast ett antal etsningar i form av elektroniska kretskort på väggen. Här vandrar elementarpartiklarna runt - i allmänhetens tjänst så att säga - tänder och släcker på kommando.
Mönster av upprepning spränger sig alltså in i Luleå art biennal på ännu fler fronter. Plötsligt är orden en slags elementarpartiklar de med, då Anne Thulin leker med språket - om, eftersom, så, ty, för, fastän, ej, heller, ifall - ett meningslöst pladder går även det in i fraktalträsket. Ordet som världskarta, en förklaring av allt. En pandeism återerövrad av konsten. Kanske i samklang med fysikens spekulationer om mikrokosmos uppenbarelse.
Mina tankeflöden ter sig liksom på flykt. De här fraktalerna jag ser kan inte vara en produkt av mina egna fantasier längre, inte sedan jag gått genom dörren till rummet där Carol LaFayette från USA presenterar en 3D-modell av ett tunnelsystem, konstruerat av bladskärarmyror.
Ännu ett oerhört komplicerat mönster konstruerat av naturen, eller möjligen den första modellen av det fysikerna numera kallar strängteori - en teori som ska förklara allt på mikronivå. Men det är som om bladskärarmyran redan skapat modellen.
Därför finner jag alltså inga skäl att analysera enskilda konstverk på LAB. Jag skönjer en helhet i mönstren - och det har blivit min konstupplevelse. När människa 256 i fraktal 2:31.6 tittar finner hon förmodligen någonting helt annat.
Nu dags att pusta ut igen. Det finns mer konst här, och LAB figurerar även på Norrbottens museum. Vi får ta det någon gång till veckan, insh Allah.