Abramhamsson hÄller cynismen pÄ avstÄnd

Mycket i vÄrt samhÀlle handlar om att lyckas. FÄ rÀtt utbildning, rÀtt jobb, rÀtt lön. Att vara framgÄngsrik. Men mÄste det vara sÄ? I sin utstÀllning pÄ Galleri Syster prövar Malin Abrahamsson en annan infallsvinkel.

Foto: Patrik Boström

Kultur2009-12-16 06:00
Patrik Boström
För nÄgra Är sedan stÀllde Malin Abrahamsson ut pÄ Konstens hus i LuleÄ. DÄ, i utstÀllningen Be Longing, handlade det mycket om rotlöshet, kulturell identitet och lÀngtan hem.
- Det var rĂ€tt sentimentalt. En slags sentimentalitet som handlade om tiden och platsen. Men jag Ă€r inte kvar dĂ€r i dag. Jag hĂ„ller ju pĂ„ att grĂ€va ner hĂ€larna djupare i New York, sĂ€ger Malin Abrahamsson nĂ€r vi ses i Galleri Systers lokal pĂ„ Kronan i LuleĂ„.
Hon gick pĂ„ Sunderbyn i början av 90-talet, men har vuxit upp i LövĂ„nger i VĂ€sterbotten. Genom Ă„ren har hon hĂ„llit kontakten med sina studiekompisar Mats Wikström och Etta SĂ€fve. Det Ă€r ocksĂ„ sĂ„ hon kommit i kontakt med Galleri Syster - genom bekantskapskretsen frĂ„n Sunderbyn.
Och Abrahamsson har fÄtt rÀtt fria hÀnder att göra vad hon vill med det lilla utstÀllningsrummet.
Det finns dock ett problem, som stÀllt en del av utstÀllningen pÄ Ànda.
- Jag tĂ€nkte inte pĂ„ att det börjar nĂ€rma sig jul och att det kunde ta sĂ„ lĂ„ng tid för saker att komma fram. SĂ„ jag saknar bland annat ett "getingbo" som jag gjort av papper frĂ„n New York Times och byggklossar till ett luftslott som jag skulle bygga. SĂ„ jag fĂ„r improvisera lite, sĂ€ger Abrahamsson.
Lösningen har fĂ„tt bli en vit siluett av ett slott, med tinnar och torn. Det Ă€r symboliskt. En slags metafor för vĂ„r strĂ€van efter framgĂ„ng och succĂ©. Samma tema Ă„terkommer i en bild av ett strandhus - sjĂ€lva sinnebilden för om man lyckats eller ej, om man har rĂ„d med en kĂ„k vid havet.
Men allt det dÀr betyder inte sÄ mycket, menar Malin Abrahamsson.
- Jag fick ett citat av Kirkegaard av en vĂ€n dĂ€r det stod att "den största faran i livet Ă€r att förlora sig sjĂ€lv. Det gick rakt in i hjĂ€rtat pĂ„ mig. Vi har ju alla vĂ„ra luftslott i form av pengar och karriĂ€r. Och dĂ€r jag bor Ă€r det ju extremt trendkĂ€nsligt. Men det Ă€r förstĂ„s inbyggt i ett kommersiellt samhĂ€lle, sĂ€ger hon och berĂ€ttar att hon och konstnĂ€ren Todd Kelley fick rĂ€tt mycket uppmĂ€rksamhet nĂ€r de gjorde en utstĂ€llning dĂ€r de stĂ€llde framgĂ„ngsidealen pĂ„ huvudet och frĂ„gade sig om man inte kan vara framgĂ„ngsrik pĂ„ andra sĂ€tt. Man kanske kan vara framgĂ„ngsrik bara genom det faktum att man gör det man verkligen vill? Och mĂ„ste man komma nĂ„gonstans?
En tanke som Àr nog sÄ utmanande bÄde hÀr, och inte minst i USA dÀr drömmen om framgÄng Àr sÄ central. Och i jakten pÄ den dÀr framgÄngen kan det ocksÄ finnas en risk för att cynism uppstÄr.
- UtstĂ€llningen Ă€r en övning i att hĂ„lla cynismen pĂ„ avstĂ„nd, sĂ€ger hon och blĂ€ddrar i nĂ„gra skisser som hon har med sig. PĂ„ en knallgul bild stĂ„r det "Keep it real, donÂŽt break it".
- Det Ă€r kanske lite halvtöntigt, men det Ă€r ju det som det handlar om.

Malin Abrahamsson tycks leva efter sin devis "Keep it real, dont break it". Efter Sunderbyn flyttade hon till New York, eftersom hon inte fick gÄ konstskola i Spanien. Det var de bristande kunskaperna i spanska som satte stopp.
- Jag var för rastlös för att lĂ€ra mig spanska, sĂ„ jag valde ett engelsksprĂ„kigt land och tog en kandidatexamen i fine arts pĂ„ School of Visual Arts, sĂ€ger hon.
Sedan dess har hon haft lite olika jobb, men fick jobb pÄ skolans bibliotek 2001 och trivs bra med det.
- Det finns ju ingen annanstans jag vill vara. Vardagen Ă€r ju att man mĂ„ste ha ett heltidsjobb för brödfödan och sĂ„ fĂ„r man göra sin konst utanför det. Men hĂ€r finns massor av mĂ€nniskor som sysslar med konst och det kokar. Varje vecka Ă€r det massor av utstĂ€llningar som öppnar och det Ă€r kul att se vad folk gör och tĂ€nker, sĂ€ger hon.
En av bilderna kan samtidigt tolkas som en kommentar till konstvÀrlden, som Àr minst lika framgÄngskÄt som det övriga samhÀllet. HÀr har Abrahamsson fotograferat stora reklamskyltar, men satt in sina egna bilder med ett störtande flygplan som motiv som en slags referens till den dÀr monetÀra framgÄngen som mÄnga suktar efter.
Det Àr ett motiv som Äterkommer hÀr och var i hennes bilder.
- Det började förstĂ„s med 11 september. Men med tiden har det blivit en bokstav i mitt bildsprĂ„k. Flygplanen i ett landskap blir en slags perspektivgivare bĂ„de i tid och rum.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Kultur och Nöje
LuleÄ