När arbetslösheten och fattigdomen under 30-talets depressionsår var som värst skickade Farm Security Administration ut journalister och fotografer på den amerikanska landsbygden för att dokumentera livsförhållandena.
Walker Evans och James Agee skapade den mest berömda boken. Det som gjort Let Us Now Praise Famous Men till en klassiker är inte bara skildringen av fattiga bomullsarbetares liv i Alabama, utan också för att Agee skildrar sina tankar och känslor under mötet med de fattiga på ett sätt som blev vanligt först under 60-talet när new journalism fick sitt genombrott.
Jag reser till Hale County där Agee och Evans träffade de lantarbetare vars liv de skildrar. Dale Maharidge och Michael Williamson var här under 80-talet. I And Their Children After Them skildrar de vad som hänt familjerna under de femtio år som gått efter Agees och Evans besök.
Jag går runt en stund i Moundville, Alabama, och tänker efter hur jag ska komma vidare. En titt på kartan och jag kör 69 South för att sedan svänga vänster på väg 44. Vägarna i skogen blir allt smalare. Efter en stund upphör asfalten. Upp och ner för backar i ett landskap där jag spanar efter hus där jag kan stanna och samtala med människor.
Jag ser bara träd. Efter en timmes körning på roströda grusvägar stannar jag högst upp på en backe vid ett kalhygge. Jag stiger ur bilen och ser ut över landskapet medan jag funderar över om det var klokt att ta till vänster på väg 44.
James Agee föddes i Knoxville, Tennessee 1909. Efter studier på Harvard fick han jobb på Fortune i New York. Samtidigt fick han en bostad i Greenwich Village där han bodde nästan alla år fram till sin död 1955. Sommaren 1936 fick han i uppdrag att skildra fattiga lantarbetares liv i sydstaterna. Han var på semester i Florida för att rädda ett sargat äktenskap och fundera över sin framtid. Han var fylld av tvivel om drömmarna att bli en stor författare kunde förverkligas.
Tillsammans med fotografen Walker Evans reste James Agee söderut. I Greensboro, Alabama träffade de tre män, en av dem var Floyd Burrougs. Under de kommande veckorna återvände James Agee flera gånger till familjen Burrougs. Under ett återbesök utbröt en storm. På väg bort från den gick Agees bil sönder. Han återvände till familjen där han blev kvar. Under tre veckor bodde han hos Floyd och Allie Mae Burrougs. På dagarna följde han deras liv. På nätterna satt han i ett svagt ljus på verandan och skrev medan familjen sov. Han skrev oavbrutet och hängivet.
Reportaget som beställts av Fortune publicerades inte. Den följande sommaren hyrde Agee ett hus i Frenchtown, New Jersey. Där skrev han ett längre reportage om tiden hos lantarbetarfamiljerna i Hale County i Alabama. Det blev boken Let Us Now Praise Famous Men.
Att det är två skilda versioner blev tydligt först i fjol när den text Agee skickat till Fortune publicerades under titeln Cotton Tenants. Let Us Now Praise Famous Men är ett tidigt exempel på det subjektiva berättande som utmärker new journalism. Cotton Tenants är mer som ett klassiskt reportage.
Det som förvånar under läsningen av Cotton Tenants är den utförliga personskildringen.
Båda böckerna är exempel på en journalistik som inte existerar i dag: omständlig, poetisk, subjektiv, rörig och i långa stycken alldeles fantastisk.
Jag tar fram kartan för att se ungefär var jag är. Öster om väg 69, sydost om Moundville och nordost om Greensboro. Mitt i skogen. Långt borta från allt. Jag startar bilen och kör vidare. En kvart senare får jag äntligen syn på ett hus. Jag stannar, kliver ur bilen och ropar:
– Hello.
Ingen svarar.
På verandan får jag syn på en pitbullterrier. Ingen hemma. Typiskt. Får väl intervjua pitbullen tänker jag när en bil kommer körande. Den parkerar. Vi hälsar. I samma ögonblick jag med ett kraftigt handslag får veta att mannen heter Robert Simmons vet jag att dagen har vänt.
Det tar tid att se allt som finns. Tjugotre traktorer. Alla fungerar, säger far Robert och son Kyle. Lantbruksmaskiner och verktyg som Robert använt under sina många år som rörmontör åt staten.
Han har hunnit med nästan allt annat också. Frysarna är fyllda med kött från jakter och majs, grönsaker och mycket annat som familjen odlar.
Simmons har bott på samma plats under flera generationer. Under depressionen på 30-talet tvingades många sälja mark till bankerna som sålde vidare till staten som nu äger stora områden i trakten. Det är därför jag kunde köra omkring så länge utan att se hus eller människor.
Senare på eftermiddagen frågar Kyle om jag har lust att gå till ett övergivet hus långt in i skogen. Vi parkerar bilen och går länge längs nästan igenvuxna stigar. På vägen tillbaka besöker vi Union Missionary Baptist Church. Den vitmålade träkyrkan ligger mitt i skogen, som en hägring tiden har glömt. I backen bredvid kyrkan ligger kyrkogården. Det är högtidligt att gå bredvid Kyle när han berättar. Farfar, farmor, morbröder, mostrar och kusiner.
Alla begravda på kullen djupt inne i skogen.
Läs andra avsnitt i serien: