Elisabeth Warnesjö, aktuell i "Sommarskuggan" (bilden) är extremt tacksam för den natur hon fått ha inpå sig under uppväxten i Älvsbyn och hon återvänder till Älvsbyn ett par gånger per år för att hälsa på föräldrarna.
Hon är lite av en tant, älskar pussel och korsord. Elisabeth Wernesjö har även hunnit med ett träningspass och ser fram emot Sverige-Polen-matchen när PT ringer henne.
Teaterintresset fanns där under uppväxten i Älvsbyn. Hon var ett barn med livlig fantasi och förstod tidigt att betald lek stavas teater. Hon sporrades av teaterintresserade svenskaläraren Tommy Berg.
– Ofta var jag regissören i lekgänget. Jag berättade sagor och höll show när vi hade gäster hemma och i skolan var jag klassens clown.
När hon provfilmar blir det ofta en version på Pitemål och en på rikssvenska. Häxan Xenia i ”Sommarskuggan” är tydligt präglad av dialekten från Elisabeth Wernesjös uppväxt.
– Jag tycker att det är jätteviktigt att representera hela Sverige, att Norrbotten får sin lilla plats.
Hon berättar att hennes släktingar himlar med ögonen när hon ska prata ”riktigt” Pitemål och undrar försiktigt ”duger det” om Xenias dialekt.
– Xenias sätt att prata är lite inspirerat av pitefrisörerna, du vet ”Jomen du, jag såg han på stan, han hadd’ skaffa' hockeyfrilla. Men gud så göudat”, säger hon på pitefin dialekt och skrattar.
Det har varit viktigt att inte göra henne för läskig.
– Det är roligt när de onda tappar masken, när det blir knas och fel och man får skratta.
Elisabeth Wernesjö beskriver sig som ”extremt målinriktad”. "Det har inte funnits något alternativ till skådespeleriet. Det har blivit en överlevnadsstrategi, jag måste få uttrycka mig, annars mår jag inte bra".
Elisabeth Wernesjö märker att ”Sommarskuggan” är stort bland barn.
– Enormt stort! Många av mina klasskamrater har hört av sig. Deras barn har sagt ”Gick du verkligen i samma klass som häxan”.
Blir du igenkänd?
– Inte på stan, det är mer när man varit och grillat med vänner. Då kan det tisslas och tasslas bland barn som undrar om det är ”mögliga trollpackan”. Då ska det tas bilder och selfies.
Mer igenkänd blev hon från komediserien "Lingonligan" där hon gjorde en huvudroll.
– Jag stod vid incheck när en pappa, som hade hela familjen med sig, fick syn på mig och ropade över hela hallen: ”Lingonligan, Selma, det är ju duuu”. Då vill man bara dra på sig solglasögonen.
När hon gick ut Teaterhögskolan i Göteborg hade hon redan fått jobb på Uppsala stadsteater där hon tillhör den fasta ensemblen. I höstplanerna finns bland annat en scenuppsättning av Barbro Lindgrens ”Loranga, Loranga” där hon spelar Masarin, Tjechovs ”Måsen”. I sci-fi-operetten ”Djur som hatar människor” får hon får specialskriven roll och faktiskt spelar mot älvsbysonen Daniel Engman.
Trots pandemin har hon haft fullt upp det senaste året, då hon fått roller i flera barnproduktioner där hon får ta ut svängarna i det fysiska uttrycket, vilket hon trivs med.
– Jag är uppvuxen med döva föräldrar och har alltid kommunicerat mycket med minspråk. Kropp och mimik är mitt modersmål.
Elisabeth Wernesjö spelar rollen som ryska simhopparen Olga Kullerbytova i kommande Lasse-Maja-serien och hon har en framträdande roll, Bittan Bingbång, i årets julkalender ”En hederlig jul med Knyckertz”.
– Hon är en tjallare, en golare, som är lite blåst. Hon söker fördelar i sin instängda värld genom att tjalla på andra, nästan på reflex.
Elisabeth Wernesjö minns hur hon tog i så att hon nästan blev Gollum ("Sagan om ringen"), innan karaktären Xenia hittade en mer barnvänlig nivå. "Xenia är väl ensam, bitter och ganska ytlig. Sedan är det väl en klassiker att det onda kommer av någon rädsla", säger hon.
Lasse-Maja är inspelad i Boden, julkalendern delvis i Luleå och Boden. Hon tycker att det är kul att filma i Norrbotten och passa på att hälsa på föräldrarna.
Skulle du vilja filma på mammas gata i Älvsbyn?
– Ja, gud ja! Jag måste försöka få till en roll i ”Jägarna” (skratt).