Jag begriper inte hur tiden bara brakar iväg. Nyss var det full vinter och nu står vi precis på tröskeln till sommarfisket. Älvarnas mynningsområden öppnade sig redan i början på maj och nu är det full huggning på vårfloden. Det är med andra ord hög tid att trimma spöna och byta linor. För den flugfiskande gäddfantasten gäller samtidigt att fylla askarna med fluffigt fina flugor och se till att det finns en bra kroklossare i ryggsäcken.
Mitt intresse för flugfiske har funnits sedan femtonårsåldern. Däremot var det förr aldrig aktuellt att fiska gädda med fluga, något som jag egentligen aldrig har förstått. Vi energiska flugsvingare borde för länge sen ha förstått att gäddan borde ha varit en förnäm flugfisk, eftersom de ibland högg över våra nymfer, puppor och streamers under fjällvistelserna.
Nu har i alla fall flugfisket på gädda kommit för att stanna och ingen är tacksammare för det än jag. På så sätt har jag lyckats förlänga min flugfiskesäsong med nästan två månader, om jag till detta lägger till höstfisket i september och en bit in i oktober.
Jag är också nästan övertygad om att det är flugfisket som fason som har gjort att vi idag alltmer släpper tillbaka våra gäddor. Eftersom diskussionen om catch and release (tillbakasläpp) har varit det eviga samtalsämnet har också gäddan fått hänga med.
Nu är detta naturligtvis inte hela sanningen, eftersom vi idag vet att gäddbestånden tryter på många ställen och vi bland annat därför måste fiska med förstånd. När jag var grabb och spinnfiskade gäddorna i hemmasjöns vikar, fanns det ingen i grannskapet som hade en blekaste tanke på att rovfiskarna skulle kunna sina.
För många var gäddan ett elände, en tandbestyckad demon som hela tiden trasade sönder näten och åt upp alla öring- och rödingynglen. När jag tänker på de åren minns jag utrotningshärjningarna i tusentals sjöar i det inre av Norrland?besprutning med rotenon!
Rotenon är ett nervgift som attackerar fiskarnas gälar så att organismens syreapparat slogs ut. På den tiden var den behandlingen en del av dåtidens fiskevård, att byta ut bland andra gäddor, abborrar och mörtar mot inplanterade öringar och regnbågar, som på den tiden kallades regnbågslaxar. Kontentan blev en död sjö där man satte in nytt liv, som fiskeklubbar och fiskeföreningar kunde tjäna pengar på.
Jag var med på några sådana expeditioner i ett par av byasjöarna. Det var rena folkfesten, eldarna sprakade runt sjön, kaffet kokades och korvarna grillades. Minnet förtäljer också att vi grabbar simmade ut för att ta in de största gäddorna.
Första rotenonförsöket misslyckades, så till vida att några av gäddorna överlevde, för att sedermera härja ordentligt bland nyinsatta ?ädelfiskar?.
En expert förklarade att gäddan var ett riktigt överlevnadsvidunder. När fisken kände att syret inte längre räckte till borrade den helt sonika in sig i den dyiga strandkanten och kunde på så sätt överleva. Den har ett huvud som gjord för sådana strapatser.
Den legendariske författaren Hans Lidman skrev i en av sina böcker om en gammelgädda som hade bott hela sitt liv i en allt mer sinande tjärn. En dag fanns inte utrymmet kvar, varför den helt sonika hoppade upp, sprattlade sig över en trafikerad väg, innan den kunde plumsa ner i nästa sjö?
Många skogsbolag hade i långliga tider härjat fritt med rotenon, utrotat ursprunget för att sätta in mer attraktiva fiskar. På så sätt kom bolagen in på avdelningen "fiskevård". Det här kan betyda att hundratals sjöar i vårt land idag kan anses tomma på fisk, eftersom abborrarna, gäddorna och mörtarna togs bort och ersattes med kommersiella produkter. När skogsbolagen slutade med sin fiskevård dog till slut sjön. Vem tar ansvaret för att abborrsjöarna idag är fisktomma? Rimligt vore därför att vattnen fick tillbaka sina ursprungliga arter av fisk?
Nu är det i alla fall dags för årets verkliga klo. Gäddfisket kan ta sin början och för mig väntar dagar, kvällar och nätter efter den legendariska Råneälven.