Hennes kompis jublade över bedriften på andra sidan och det var omöjligt att inte dela deras bubblande glädje över stundande sommarlov, framtidstro och joie de vivre. Min kollega suckade i passagerarsätet.
”Jafyfan… Snart ska de där jävlarna ut i sommarvärmen och göra livet surt för hederligt folk."
Minns ni sommaren när Scan började dumpa slaktavfall på soptippen i Avan och skeppsråttor invaderade byn? Minns ni sommaren när vi byggde en vattenskoter av en spark och en smal masonitskiva som vi drog bakom båten tills nån slog ut hela övre tandraden mot styret? Minns ni porrtidningarna i ladan, när polisen hade razzia och jagade trimmade mopeder runt sörbyarna, när småungarna brände ner alla båtar i byn när de skulle tjuvröka?
Jag hade väl en helt normal barndom. Det var idrott, limpmackor och läxor som för alla andra. Men när jag försöker minnas tillbaka är det ju inte alls det som poppar upp i huvvet. Det som sitter kvar är, mer eller mindre, trauman. Där och då var det naturligtvis skrämmande att behöva ducka för attackerande tredecimetersråttor – men så här i efterhand är det ju en bra historia som vi återtraderar, skarvar och bygger ut i alla möjliga sammanhang.
Vars dagens ungar får sina berättelser från vet jag inte. Minns ni den där doublekillen jag gjorde i Fortnite? Vad vet jag.
Ni som är i min ålder, eller äldre, hur stor inverkan hade föräldrarna på era sommarlov? Var det kanske någon resa någonstans? Nån vecka i en stuga eventuellt? I övrigt kan jag inte minnas att de spelade en särskilt aktiv roll i vad jag och mina kompisar gjorde.
Det är som att latmasken borrar sina klor allt djupare i oss för varje generation. När mormor var ung var det bara tjoff iväg till arbetsstugan och om du försökte prata finska blev det rottingen. I morsans barndom fick de sätta sig på bussen och åka till nån släkting i Flarken för att hjälpa till med slåttern. Jag och mina kompisar gjorde inte många knop där hemma om vi ska vara ärliga, men vi lät åtminstone våra föräldrar sköta sina sysslor i fred.
Nästa generation? De ligger i soffan och vill bli serverade sin underhållning på silverfat. Det är bara vårt eget fel.
I dag slutar skolorna, i alla fall här i Luleå. Sätt era barn i arbete. Då lär de sig att hitta på egna sätt att roa sig.