Förr i tiden var det… annorlunda. Det berättas från järnverket att det ibland dök upp arbetstoppar som inte gick att lösa med tillgänglig personal. När det inträffade tog nån förman SSAB-bussen in till stan, parkerade vid Floras Kulle och snabbanställde stadens mer lösdrivande elit på stående fot och dagslön för att sedan köra dem till bruket. Under sådana punktinsatser, berättas det, spred sig nya och mer sötaktiga dofter i fikarum och baracker nere på koksverket. Men ledningen tittade åt ett annat håll, arbetet blev gjort, efter några dagar var Floras kulle till brädden full av firande före detta stålverksarbetare och SSAB:s löneutbetalningar kom så småningom den allmänna kassan till gagn via alkoholmonopolet.
Ovanstående är sannolikt en skröna och jag tar inget större ansvar för sanningshalten, jag vill ha det sagt på en gång. Men i dessa tider är det en så god ingång som någon till följande åsikt:
Vi borde kunna bättre.
I Norrbotten har 87 procent av befolkningen tagit minst två sprutor, vilket märks i statistiken. Förra veckan smittades 1 600 norrbottningar, högsta siffran någonsin. Men bara en av dem vårdas på intensivvårdsavdelning, vilket får anses vara lågt. Är det rimligt att i allt högre grad stänga samhället på grund av vad som nu, tack vare vaccinet, inte framstår som särskilt farligt?
Jag tycker inte det.
Jag tycker att vi borde kunna bättre.
Under fredag blev det klart att Jokkmokks marknad ställer in men givetvis borde restauranger och krogar, på precis det ansvarsfulla sätt som de gjort hittills, kunna erbjuda folk att få gå ut och fira att pandemin är över. Naturligtvis skulle teatrar och konserthallar kunna öppna dörrarna och bjuda in allmänheten till fullsatta gradänger. Självfallet ska ståplatsläktare fyllas, cuper spelas och träningar genomföras – allt annat framstår som vansinne.
Vaccinera dig, håll avstånd så gott det går och tvätta händerna. Sen kan vi anpassa oss till det nya normaltillståndet. Ja, folk kommer att bli sjuka. Många lite grann, ett absolut fåtal allvarligt. Naturligtvis tragiskt, men det är det vi har vården till. Eller?
Nähä, tydligen inte.
För på grund av effektiviseringar, nedskärningar och osthyvlingar genom årtionden – ÅRTIONDEN – så finns det inte längre någon kapacitet att ta hand om en smitt-topp likt den som drabbade oss i fjol. Personalstyrkan var för liten, lokaler och resurser var för små – redan innan pandemin. Nu slutar folk, blir utbrända och desillusionerade, på löpande band, runt om i landet.
Så i stället för att behandla sjukdomen gör våra politiker sitt bästa för att dämpa symptomen. Istället för att fixa sjukvården stänger de ner samhället.
Vården är sannolikt det viktigaste vi har, den måste fungera. Det finns inga glada daglönare att hämta på Floras kulle som kan skotta undan lite patienter mellan holkar och halvböjar. Jag kan för mitt liv inte förstå varför det inte finns en enda politiker som ställer sig upp och säger att jo, mitt parti ska faktiskt satsa på sjukvården – det får inte vara så här. Efter årtionden av nedskärningar fattar både du och jag att det inte är något som kommer att ske över en natt, men en signal med efterföljande reell ansats skulle betyda massor. Kanske skulle det rent av finnas röster att hämta där i kommande val, vad vet jag?
– Man måste komma ihåg denna situation när man sedan ska ta ställning till den långsiktiga finansieringen, sa överläkare Mats Eliasson i Sunderbyn till NSD här om dagen.
Han har naturligtvis rätt.
Vi borde kunna bättre