Moälven är en vacker liten älv, som rinner ut i havet strax söder om Örnsköldsvik. Trots att det finns tre kraftverk i vattensystemet, Kubbe, Sörflärke och Gottne, är den totala vattenmassan någorlunda opåverkad av vattenkraften. Enligt svensk lag, Miljöbalken, kapitel 4, paragraf 6 är all vidare utbyggnad förbjuden.
Kubbe kraftverk i norra Anundsjöån och Sörflärke kraftverk i södra Anundsjöån ligger cirka två mil ovanför Sågfallet, där laxtrappa och fiskräknare finns.
Under stora delar av nittiotalet gjorde jag ett flertal resor till Ö-vik med omnejder, där anledningen var fiskevård, kvalitetsfiske och planeringar inför framtiden, allt inbakat i mina föreläsningar.
Jag har alltid tyckt att trakten har andats positivism, framåtanda och klara inställningar om hur fisket och fritidsaktiviteterna ska skötas. Intresset har alltid varit stort, trots att länet inte längre har någon outbyggd storälv. Man jobbade helt enkelt bra med det som fanns kvar.
Den 16 februari 2002 var jag återigen på trakten som föredragshållare, den gången inbjuden av Kultur- och Fritidsnämnden i Ö-viks kommun. Positiva tongångar gjorde kvällen i Norrflärke mycket intressant. Där skymtades en framtid för laxen och havsöringen.
Efter föreläsningen träffade jag kommunalrådet, som i sin visdom hade hela scenariot kristallklart. Vi måste utveckla fritidssysselsättningarna som jakt, fiske, vildmark, kanske ishockey och golf. Anledningarna är att vi måste försöka att behålla ungdomen, sa rådet. Samtidigt var det också viktigt att de som flyttade till kommunen hade en bra fritid, ett väl så viktigt argument för att behålla arbetskraften. Fisket var en av de sysselsättningarna och Moälven därför högprioriterad. Det är sånt jag kallar positiva visioner.
Året 1995 påbörjades utplanterar av lax i Moälven, bland annat lögdelax som sattes ut uppe i älven. Två år tidigare pytsades de första havsöringarna ut. I dagsläget har det planterats ut 751200 laxungar (matningsfärdiga yngel) och 543232 havsöringar?! Efter 15 år (2010) kunde laxräknaren i Sågfallet spåra sju laxhonor och 5 laxhanar med en snittvikt av åtta kilo, därtill 5 öringar?
Inom ramen för planen har funnits ett EU-projekt (2005-2008) på cirka 18 miljoner kronor, där sådana intressenter har funnits med som Fiskeriverket, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Ö-viks kommun, Holmen skog med flera.
Enligt tillförlitliga rapporter fanns det gott om havsöring i älven fram till 2003-2004, sen kom fällorna (så kallade push up-fällor)! I samma veva gjordes elfisken i Idbyån, en unik havsöringstam verkligen värd att värna. Där fanns hundratals fiskar i olika åldersklasser.
Sen kom fällorna? Elfisket 2008 visade trenden, man fann bara en åldersklass? 2010 hittades 23 yngel?! Skandal är ett lindrigt ord i sammanhanget, en skymf mot ekologins lagar.
Enligt det kartmaterial jag har fått finns idag sju fällor i de trakter där havsöringen och laxen ska vandra upp för att nå Moälven? Bland annat finns fyra fasta platser i inloppet av Ö-viksfjärden? Idbyån med omgivningar är drabbade av samma mängdfångande redskap.
Detta är en tragisk läsning och inte blir det bättre av att dispenser har getts/ges för fiske med fällorna under fredningsperioden 1:a april- 10:e juni? Tolv laxar i Sågfallet, efter 15 års utplanteringar, talar sitt tydliga språk. Idbyåns kollaps är ett annat praktexempel.
Intentionerna har funnits, kommunalrådet hade sina goda visioner, trakten har många erkända fiskevårdare, ändå gick nåt käpprätt åt skogen. Hur kan det vara möjligt att ge medgivanden för fällor innan laxen och havsöringen hade etablerat bestånd i Moälven?
Hela förfaringssättet har gått över styr, man har börjat i totalt fel ände med hela projektet. Först måste fisken tillbaka till älven, sen ska reproduktionen fungera, innan man ens kan ta en diskussion om mängdfångande redskap.
Trots att Fiskeriverket i sin skrivelse, ”Resurs- och miljööversikt 2008 avseende fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten”, fastslår att situationen är mycket svår för lax och öring och att fisket inte bör öka i någon del av Östersjön, har det beviljats dispens på fler fällor, från 6 stycken 2008 till 7 stycken 2009? Det skulle vara mycket intressant att höra vad Länsstyrelsen i Västernorrlands län har för motiveringar till detta fullständigt absurda beslut.
För vem fiskevårdar vi? Det kan knappast vara så galet att vi gör det för att en handfull deltidsfiskare ska få mer fisk i sina fällor. Varför över huvud taget donera pengar (EU-medel) så länge som yrkesfisket/deltidsyrkesfisket finns med?
Det minsta man kan begära är att fällorna omedelbart tas bort. Att några har fått dispens att fiska med dem under fredningsperioden övergår mitt förstånd. Ett generellt nätfiskeförbud måste till och minimimåtten måste absolut höjas.
Det skulle inte förvåna mig om EU:s revisionsrätt även här kommer att anmärka på hur EU-medel har använts, inte helt olikt debaclet kring Skuleskogens nationalpark.
Moälven har varit ett känt laxvatten ända sedan 1500-talet. Är det slut på den eran nu?