Gunnar Westrin: Var är harren i Råneälven?

När jag, som nybakad lärare, kom till Råneå i augusti 1972, var jag imponerad över vilket trevligt flugfiske efter harr det fanns i strömmarna mitt i Råneå. Det var som en sannsaga att stå där i strömmarna, se husen, höra trafiken och samtidigt kasta en torrfluga på vakande harr.

Under sjuttiotalet bildade jag ”Råneå Flugfiskeklubb”, en klubb inom skolans ramar. Under tio år hade jag flugbindning på högstadiet, en aktivitet som med åren blev den största inom verksamheten ”fritt valt arbete”. Det i sin tur gjorde att vi var många som kantade harrströmmarna de åren.

Jag har noterat en del intressanta iakttagelser från mina första år i Råneå. Harrfisket var bra och ett antal fiskar över kilot togs, där rekordet var en bamse på exakt 1,5 kilo, tagen på torrfluga. Annat av intresse var de oftast enorma uppgångar av sik som skedde i mitten och slutet av september. För det mesta var det en sik som fortfarande går under namnet ”Råneälvssik”, en undergrupp till arten storsik. Med lite tur, och en del skicklighet, fick vi också en och annan av dessa giganter på fluga.

Mest notabelt från sjuttiotalet var mina studier av det strömmande vattnets bottnar. Jag förundrades över hur kala stenarna var, hur lätt det gick att vada utan att halka och hur ymnigt dag- och nattsländelivet var. Stenarna var rena som i en kall fjällström.
Utifrån mina privata studier av harr- och sikbestånden, och hur bottnarna såg ut i det strömmande vattnet kring och i Råneå, kan konstateras att harrpopulationerna har minskat något och att de fångade fiskarna idag är betydligt mindre än för trettio år sedan. För siken och bottenförhållandena finns tyvärr bara ett ord…Katastrof!
Sedan många år har de flesta bottnarna belamrats med enorma lager med gröna och mycket halkiga alger, en matta som har skadat det förr så ymniga insektslivet och därför också påverkat bland annat harrbestånden i negativ riktning.

I selen finns numera sådana mängder med grönsaker att man, som vadande flugfiskare, faktiskt kan fastna i detta inferno av krokbenselände. För många år sedan påtalade jag detta för Luleå kommuns miljökontor. Naturligtvis fanns ingenting att göra åt saken. En kommentar jag minns från den tiden var att allt går i cykler och att algerna kanske skulle försvinna igen om trettio, femtio eller hundra år. Vem kan bevisa det? Vem kan bevisa motsatsen?
Det accelererande alg- och växtlivet, beror till största delen på olika förmer av övergödningar. Fortfarande finns det läckage ur gårdar, ängar och åkrar efter Råne älvdal.
Jag hade en god vän som hette Gösta Larsson, en gång i tiden barnfödd i väglöst land i trakterna av Nattavaara.
 
Han var en intresserad flugfiskare och blev med åren en av landets absolut skickligaste flugbindare. Han har berättat för mig att Råneälven var ett paradis på jorden, en harrfiskares lustgård utan motsvarighet på våra breddgrader.
I slutet på femtiotalet och i början på sextiotalet hände nått. Harrbestånden minskade drastiskt och fisket stagnerade. Gösta visste inte riktigt varför men hade naturligtvis sina aningar.
För några år sedan ringde mig en gammal man, som i slutet på femtiotalet ingick i ett större arbetslag. Deras uppgift var bland annat att hormoslyrbehandla Råneälvens stränder??? Han berättade att de oftast bodde i en koja kring Snasko och att han var det sista överlevande ur den gruppen.

Jag måste ärligt säga att jag fick en chock av mannens berättelse. Hormoslyr efter Råneälven?  Intressant är också att hormoslyrchocken kom i samma tidsperiod som Gösta, och även andra, upptäckte att fisket hade stagnerat och betydligt försämrats.
I samma veva som detta hände, dvs i slutet på femtiotalet, planterades de första flodkräftorna ut i Råneälven intill Råneå. Idag vet vi att älven hyser ett av landets bättre bestånd av äkta flodkräftor, djur som bland annat kräver kalk- och syrerikt vatten.
Professor Gunnar Alm skrev på femtiotalet följande; ”Även bör framhållas, att kräftan dels är en ivrig konkurrent om födan med ett flertal värdefulla fiskarter, dels och framför allt är en svår romätare, varför den eventuella nyttan av en kräftinplantering städse bör på förhand noga övervägas”. (Ur; Råd angående fiskinplantering och enklare fiskodling).