Efter en sommar på fjället känns det angeläget att greppa en tanke som har förföljt mig genom fiskedagarna. Grundtanken har varit den att ingenting finns för evigt och att allt, alla organismer, fiskar, mygg etc finns i ett begränsat antal. Ändligheten i naturen har alltid varit märkbar, trots att vi ibland tror oss uppleva motsatsen. Hur många outbyggda älvar har vi kvar? Var finns sextiotalets trekilosharrar? Till vilken nytta tog vi bort stora delar av den urgamla fjällskogen? Frågorna är många men svaren svåra att riktigt formulera. Egoism? Snabba ekonomiska klipp?
Utifrån tanken att oändligheten inte finns, har bland annat dagens sportfiske fått en annan inriktning än förr. På sextiotalet var rotenon ett vanligt förekommande ämne för att utrota inhemska fiskarter i vissa sjöar. Därefter sattes bl a regnbåge ut, dvs ”ädlare” arter.
Dagens fiskevård bygger till stora delar på biotopvårdsåtgärder, dvs vi försöker att återställa exempelvis gamla flottleder till levande älvar och åar. I de vattendrag där flottningen en gång har bedrivits har framför allt örings naturliga biotoper (områden) förändrats. Vi plockade bort stora stenar så att timret inte skulle fastna. Med stenarna for också lekgruset. I Norrbottens län har vi varit duktiga på biotopvårda efter flottningen. Rotenonet är en glömd åtgärd och tur är det.
Om fiskbestånden tryter, som de har gjort på många ställen, kan det bero på allehanda skövlingar, som ett felaktigt skogsbruk med urlakningar till följd, eller försurning, eller övergödning, eller… Det kan helt enkelt vara så att vi har roffat för mycket, oberoende om det har handlat om flottning, fiske med mängdfångande redskap (ex; nät) eller så enkelt som en påfyllnad av den egna frysboxen ur naturliga och ändliga fiskbestånd.
När jag var grabb skulle alla fiskar hem. Naturen var större och vi begrep förmodligen inte allt om fiskevård. Å andra sidan kan vi något äldre skylla på att skogen var mer intakt, vattendragen inte fullt så utbyggda och försurningen/övergödningen, inte lika spridd.
Nu vet vi bättre och en enkel sanning är att aldrig ta mer fisk än vad som ryms i stekpannan, eller att alltid försöka att enbart ta räntan av kapitalet. Trenden har tyvärr varit sån att vi har tagit för mycket av kapitalet och inte av räntan, som havsfisket efter lax och havsöring.
Därför har bl a länsstyrelsen i Norrbottens län (se Dan Blomkvist med arbetsstab) utfört ett gediget arbete, bl a med införande av minimimått, fångstbegränsningar, vilket brukar kallas bag-limit, trädaläggningar och allehanda inventeringsmetoder. Fisketrycket och fiskemetoderna måste regleras och även uttaget av fisk. Helst bör man inte ta hem någon fisk utan äta sin ranson vid stranden av fiskevattnet.
Önskemålet tarvar att vi släpper tillbaka en del fiskar, ett fenomen som kallas catch and release, wise use eller selective harvesting. På så sätt blir återutsläppen en viktig del av själva fiskevården, den att vårda antalet fiskar i en ändlig population.
Inventeringsmetoderna kan vara ett aktivt elfiske, där vi kan mäta tillgången på fisk, yngelproduktionen etc. Nätfiske under kontrollerade former kan vara en annan praktisk metod, därtill dykarinventeringar och andra typer av provfisken. Att sätta regler är en sak men efterlevnaden, tillsynen och skötseln är minst lika viktiga för att allt ska fungera. Till detta krävs naturligtvis att vi sportfiskare sköter oss och att länsstyrelsens fiskeenhet har full bemanning.
Ett av många exempel på god reglering av sportfisket kan vara ramarna kring jokken Skielta. ”Skielta från utloppet av Tjekknalis till 800 meter nedanför utloppet ur Luleb Skieltajaureh. Jokkmokk. Harr, gädda, öring, sik. 60 dygn. Endast flugfiske. Fiske från båt förbjudet. Catch and release rekommenderas. Högst en harr och/eller öring får behållas per fiskande och dag. Högst en harr/öring över 45 cm får behållas per fiskande och tillstånd”.
Hur ser du på begreppet catch and release? Se mer om fiskevård och regleringar på länsstyrelsens egen hemsida om fisket; www.fjallen.nu
Sportfiskets nödvändiga regleringar
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.