Vi lärde känna varandra på sjuttiotalet och har sedan dess hållit ihop, gjort många fina fiskeresor tillsammans och har haft det hur trevligt som helst. Jag skriver om fotografen, flugfiskaren och levnadskonstnären Leif Milling, boende i jämtländska Gimdalen.
Jag minns fortfarande den där sommardagen, när jag för första gången drog till Gimdalen för att fiska harr i Gimån tillsammans med konstnären, flugfiskaren och författaren Rolf Smedman.
Han tog emot mig på gräsmattan utanför sin sommarstuga, som självklart kallades för Smedjan. Huset var fullt med likasinnade flugfiskare, bland andra Leif Milling och Lars-Åke Olsson från Gimdalen och Sveneric Loodh från Hassela. Den kvällen och natten glömmer jag aldrig.
Hela Gimdalen andades flugfiske och det var harren som var huvudpersonen. Redan på den tiden var Leif en duktig fotograf och Lars-Åke en mästare på entomologi (läran om insekterna). Sveneric höll på med sin knivslöjd, ett konstnärsskap som skulle föra honom till den absoluta toppen.
Från den dagen fiskade vi ihop och det var framför allt Leif och Sveneric som blev mina fiskepolare. Vi drog land och rike runt men det var framför allt Lappland som tilldrog vårt gemensamma intresse, flugfisket efter harr.
Åren gick och 1981 kom min första bok ut, kallad ”Hemma hos storharren” med svartvita bilder designade Leif Milling. Det är fortfarande den bok som har recenserats mest i svensk press, av alla mina utgåvor. Den roligaste anmälningen kom från en skånsk journalist som skrev ungefär följande; ”Äntligen har den åldrade Westrin kommit med sin första bok?” Då var jag 35 år!
Två år senare kom Lars-Åke Olsson (text) och Leif Milling (bild) ut med sin klassiker kallad ”Ur min flugask”. 1989 kom parets andra bok, det enastående verket ”Flugfiske i fjällen”. ”Tusen vak – Drömfiske på Nordkalotten”, blev den första bok som Leif Milling både skrev och fotade på egen hand. Han gjorde allt själv och äntligen fick vi hela mysiga Milling i bokhyllan. Det är en finstämd upplevelse med kamratskapet i högsätet.
Nu är det dags igen med en tvättäkta Millingbok, nämligen utgåvan ”Länge leve flugfisket”. Den har allt vad en drömmare, vandringsman och flugfiskare kan begära. De röda trådarna är utan tvekan flugfisket, dunkrokarna, kamratskapet och Gimdalen.
I botten ligger intervjuer och upplevelser tillsammans med elva för Milling närstående flugfiskare. Eftersom jag själv finns med i alstret påbjuder författaretiken att jag inte bör recensera boken, åtminstone inte texten.
Däremot är jag i min fulla rätt att tycka till om bildmaterialet och bokens layout. Boken är i liggande form, en fördel för att lyfta fram bilderna. Intressant är utan tvekan uppläggningen av texter och bilder. Gängse brukar vara att illustrationerna sätts in i textmassan, men inte i Millings bok. Leif har föredragit att sätta bilderna efter texten, ett snyggt grepp, ett genidrag för att verkligen lyfta fram den enastående bildkonsten.
Det som också är intressant är tidsperspektivet och historiebeskrivningen. Här finns bland annat varma berättelser om flugfiskare och medmänniskor som har gått bort, legender som alltid är värda att lyftas fram. Jag tänker framför på allt det nu uppväxande sportfiskesläktet.
Genom hela boken svävar Rolf Smedmans ande, en egenartad företeelse, en eggelse i Millings nya verk.
Utgåvan har också berikats med en särskild bibliofilupplaga på 100 unika och numrerade exemplar. Boken är på 206 sidor och är utan tvekan den vackraste fiskeboken i min överbelamrade bokhylla. Tack Leif för att du finns.