Gunnar Westrin: Det intressanta flugvalet

Jag har en känsla av att en del av er som läser mina krönikor också behärskar ett flugspö och är inbegripen i flugbindningens ädla konst. Nu vill ja absolut inte mena att flugfisket skulle vara nått förmer än annat handredskapsfiske. Vi har olika fallenheter och intressen och det ska naturligtvis respekteras. Gemensamt och viktigt är däremot att vi följer etiska normer och har ordning på ekologiska självklarheter.

Mitt första flugspö införskaffades i början på sextiotalet, ett ABU Combino, ett spö som både fungerade som för mjukt haspelspö och för styvt flugspö. Rullen var förmodligen en grön ABU Rekord Standard för 28 kronor. Spöet kostade 95 kronor och reservtoppen 48, 50 kronor (1962).

Det intressanta var flugvalet. Ni som var med på den tiden minns säkert att redskapet oftast var ett haspel- eller spinnspö med en rulle av märket ABU-Matic, en plastcigarr och tre flugor, antingen apterade före eller efter plastflötet, en flytkropp som också fungerade som tyngd i utkastet. Det var så mitt flugfiskeintresse en gång i tiden började.

Flugvalet på femtio och sextiotalet var till stora delar styrt utifrån engelska och amerikanska våtflugor. Vi är många som fortfarande minns sådana klassiker som Silver Doctor, March Brown, Bloody Butcher, Greenwells Glory, Alexandra, Invicta med flera.
Det intressanta med sextiotalet var att nattsländeimitationen Européa 12 kom till Sverige, en gång i tiden kreerad av den franske entomologen och flugfiskaren Tony Burnand. I mitten på sextiotalet fick konstnären, flugfiskaren och författaren Rolf Smedman tag på några Européa 12 i en redskapshandel i Sundsvall. Sen den dagen vet alla hur bra den flugan är, framför allt för vakande harrar. Noteras kan att siffran 12 inte betyder storleken på flugan utan att den var den 12;e flugan i en serie av allehanda Européor.

Inte förrän 1972, då herrarna Rolf Smedman och Bill Sjöström gav ut den första flugbindarboken på svenska, kallad ”Den fulländade flugbindaren” (1972 på Rabén och Sjögren) som vi i det här landet mer ordentligt började få en egen entomologi. Därefter har det duggat tätt med flugbindarböcker och idag finns de flesta intressanta dag- och nattsländorna, med imitationer, på vårt språk. Mitt eget alster i samlingen, ”Westrins fjällflugor” från 2005, är en av de senare i genren.

Olika tidsperioder har haft sina egna favoritflugor. På sextiotalet var det övermodligt att ens prata om extrema torrflugor, med imitationer av dag- och nattsländor. Då fick vi de flesta fiskarna på våtflugor från England och USA. 
 
Idag rör vi oss med sådana fantastiska kreationer som Klinkhamer (Hans v Klinken från Holland), Superpuppan (Lennart Bergqvist), ÅBO-sländor (Åke Bodén) och en uppsjö med imitationer av dagsländor, som Gul forsslända, Brun forsslända, Fjällåslända och Strömslända. Listan kan göras precis hur lång som helst.

Ännu i slutet på sjuttiotalet, och en bit in på åttiotalet, pratade vi fortfarande på latin när det gällde vissa namn på dagsländor, som Baetis rhodani, Baetis niger, Ephemerella ignita, Ephemerella danica med flera. Naturligtvis fanns engelskan också att ta till och då blev det Large Dark Olive, Iron Blue, Blue Winged Olive och May Fly.

Ska man vara riktigt ärlig ger förmodligen inte dagens insektsimitationer mer fisk än under ”The Silver Doctor Period”, även om vi möjligtvis vill påskina att så inte är fallet. Däremot är det roligare att svinga ett flugspö idag, eftersom läran om insekterna generellt har vidgat vyerna och gett oss en större kunskap och fiskars föda. Därtill har naturligtvis flugbindningen blivit betydligt roligare och mer naturtrogen.

Avslutningsvis har tron en otroligt stor betydelse för allt handredskapsfiske. En klassiker är utan vidare den där fula och nerslitna flugan som alla fiskar högg på, till den dag då flugan gick sönder eller fastnade högst upp i ett träd. Då tappade vi tron, även fast vi knöt på en exakt likadan. Det tog oftast flera dagar innan fiskarna visade intresse igen, mycket beroende att vi inte trodde på den nya, felfria och perfekt bundna imitationen. Det har till och med hänt att jag har tufsat till flugan för att så snabbt som möjligt komma i läge igen. Tyvärr har det inte hjälpt, trots böner riktade mot högre makter.