Visst kunde man känna ett hugg av avund?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men i samband med separationen sprack lite av Perrellis perfekta fasad och man insåg att allt kanske inte var kanelbulledoftade hos la familia? Kanske har de tjafsat jättemycket om vem som ska lämna barnen på dagis och vem som ska hämta? Kanske jobbade Nicola jämt? Visst hade även Charlotte ett liv som går upp och ner, som vi alla andra.
Det är liksom ingen idé att vara avundsjuk på folk, alla har sitt. Är det inte vårtor under tårna är det mögel i bastun eller en karl som aldrig spolar efter sig på toa. Eller en Nicola som alltid jobbar på sin restaurang.
Man är egentligen bara avundsjuk på riktigt på dem man inte känner. Och det är just för att man inte känner dem. På avstånd verkar många leva briljanta liv. Men när man lär känna någon inser man att visst, här var det briljant, men även finnar på skinkan som värker när de sitter.
Carina Nunstedt verkar vara en sådan där perfekt mamma med colgate-smile och snuskigt mycket pengar att spendera på lyxhotell och resor. Och visst, hon har vit städhjälp och verkar vara superduperlycklig med sin man (Anders Nunstedt, Expressen). Hon har startat både livsstilsmagasinen Mama och Family Living som jag lusläser där i sunksoffan. Visst tänker man medan man bläddrar i tidningarna att fasen, jag måste gradera upp mig, min mammaroll och hemmet ett snäpp.
Men i Carina Nunstedts bok, 12 steg till ett skönare mammaliv, lyfter hon lite på det guldiga familjelocket och låter det pysa ut lite unken doft från famijleidyllen. Som att maken reser mycket och hon är nästan rädd för att vara själv med två små pojkar. Som att hon har varit rädd för att maken skulle haft en älskarinna när yngsta pojken var baby.
Som att hon har dåligt tålamod och kan gorma lite väl mycket på sina barn. Som att hon var en mindre bra chef för Mama när yngsta sonen var född och att hon egentligen inte borde jobbat då. Att det kostade för mycket att vara på topp jämt. Att man inte kan vara på topp jämt.
Carina är slipad affärskvinna, men ändå bara en vanlig mamma. Hon har det bra. Och dåligt. Och mitt emellan. Som vi alla andra.