LÄS FLER KRÖNIKOR PÅ DUONOJE.SE
Ett jobb så att jag har råd med en bit mat och en kopp kaffe, en bostad som inte kostar skjortan, sen vill jag vila lite efter maten och på helgen vill jag gärna dricka en öl på ett ställe som inte är en sportbar.
Om jag får barn vill jag att de ska kunna gå i en okej skola som ligger nära. Om jag blir sjuk vill jag ha nära till bra vård. Om jag är förbannad över något vill jag att det ska uppmärksammas och att det ska vara enkelt att göra min röst hörd.
Det är inte särskilt mycket att begära kan jag tycka. Jag betalar skatt och uppför mig.
När de där sakerna inte fungerar för många människor så är det kanske inte så konstigt att folk blir förbannade. Vad är det för idé att uppföra sig och betala skatt om man inte får något tillbaka för det?
Ta Norrbotniabanan som exempel. Lite tågräls hade varit kul. Det hade varit bra för alla, till och med miljön. Det är inte mer än rätt att den ska byggas. Men det tycker inte alla.
I en artikel i SVD den 27 september så uttalade sig trafiklandstingsrådet i Stockholm, Kristoffer Tamsons (M), om Norrbotniabanan: ”Norrbotniabanan tar resurser för samhällsekonomiskt viktigare projekt. Det är inte seriöst, det är provocerande och en krigsförklaring mot Stockholmsregionen”.
Vi kan inte ens få lite infrastruktur här uppe utan att det ska bli ett jäkla liv.
För några månader sedan blossade det upp en debatt om ett självständigt Norrland. Kritiker menade att debatten var oseriös och något man sa på fyllan.
Jag tycker också att debatten kändes en smula ofokuserad och kraftlös. Men att som trafiklandstingsråd i Stockholm basunera ut att Norrbotniabanan är en ”krigsförklaring”. Hur seriöst och nyktert är det egentligen?
Uttalandet gör att debatten om ett självständigt Norrland helt plötsligt blir relevant.
I söndags sände SVT premiären av ”Resten av Sverige” med PO Tidholm. I programmet undersöks vad som händer med landsbygden. Skolor läggs ner i delar av norra Sverige, sjukhus läggs också ner. Saker ska alltid ha lönsamhet för att ha ett värde.
Men varför måste det vara så? Med tanke på de enorma ekonomiska vinster som de nordliga länen håvar in till statskassan. Varför kan då inte folk få ha en skola i byn de bor? Även om den går med förlust? Är det verkligen för mycket begärt?
Det känns inte direkt rättvist att någon som bor i en by som inte ens får ha kvar sin skola ska betala pengar för att Stockholmare enklare ska kunna ta bilen till jobbet. Stockholmarna kan ju bara ta tunnelbanan istället, någon sådan finns inte här uppe. Vi får inte ens lite tågräls.