I dag är det svininfluensan som är aktuell i Sverige. När Greta Engberg Hansson var liten var det tuberkulosen som härjade i vårt land. Massor av människor dog. Greta berättar att av 30 000 personer som skrevs in på sanatoriet i Sandträsk återvände bara 15 000 hem. Hälften av patienterna slutade sina dagar på sjukhuset. Sorgen hemsökte många familjer i Sverige under de åren.
Greta konstaterar att avskedsrummet på sanatoriet aldrig var tomt. Hon minns en gång när hennes mamma Gunhild kom och hälsade på och de tillsammans gick till en 22-årig kvinna från Vaikijaur som låg på ”den svåra avdelningen”. Kvinnan dog tre månader senare. ”Det var ingen rolig syn”, säger Greta om besöket på avdelningen med de svårt sjuka.
Greta berättar också om två unga sjuksköterskor från ett äldreboende i Pajala som åkte till Sandträsk för att jobba. Sanatoriet lockade med risktillägg. Den ena kvinnan insjuknade i tuberkulos, blev patient och avled i sjukdomen.
Greta själv låg inlagd på barnavdelningen i tre månader. Hon var elva år då. Hon berättar hur hon grät sig till sömns den första tiden på sjukhuset. Sedan blev tillvaron ganska spännande och ibland riktigt rolig för henne och hennes kompisar. De gav sig ut på otillåtna äventyr i det stora huset och tjuvåkte i hissen. En dag råkade de öppna dörren till avskedsrummet där två kistor stod. Greta berättar hur de knäppte sina händer och neg. Det är gripande att 55 år efter händelsen följa med henne till avskedsrummet där den vackra ängeln finns kvar på väggen. Vi står en stund i andakt där.
Det är också gripande att höra Greta berätta om hur hon och hennes kompisar gick för att titta om deras marsvin syntes i marsvinsrummet. Det gjorde flickorna sju-tio dagar efter att det hade tagits prov i deras halsar, efter att det som fastnat på doktorns spatel blandats med en speciell vätska och sprutats i deras respektive marsvin. Om ett marsvin ”försvann” betydde det att ägaren hade tbc. Gretas marsvin som också hette Greta försvann aldrig. Gång på gång fick Greta syn på det vita djuret med lite svart på i marsvinsrummet. Så många andra fick se sitt marsvin försvinna. Alla djur som hade ”smittats” avlivades och brändes.
I den fattiga världen dödar tuberkulosen fortfarande omkring två miljoner människor per år eller 5 000 människor dagligen. En tredjedel av jordens befolkning bär på smittan och omkring åtta-nio miljoner människor insjuknar årligen.
Det där är fakta som vi i den rika världen behöver stanna upp och reflektera över. Och vi behöver betänka att den fattiga och den rika världen är en enda värld.
Varför är fördelningen så orättvis?
Varför är fördelningen så f r u k t a n s v ä r t orättvis?
Varför gör vi inget åt den?
Eller gör vi?
Gör jag?
Gör du?