Den bästa upplaga av Luleå Basket var troligtvis den som ställdes på benen säsongen 2006/2007. Damligan var bättre då - det fanns fler färdiga spelare i fler lag - och laget med systrarna Bacon, Katarina Andersson, Maria Näsström och Mina Maksimovic kunde, borde, skulle ha vunnit det året.
Det blev inte så.
Det blev silver.
Det var inte det första silvret, och det skulle följas av fler, tillräckligt många för att vi skulle hinna ledsna på dem.
I år? Det ser bättre ut än på väldigt länge. Bättre än någonsin, till och med.
Problemet är att det finns ett till lag på banan. Jag vet, serien är lång och det kan hända saker med trupperna, men jag tycker att det är uppenbart att slutstriden om SM-guldet kommer att stå mellan just de här två lagen.
Och Telge är hemskt bra.
Amanda Zahui gick genom fjolårets slutspel som Godzilla gick genom Tokyo. Hon backas upp av oerhört talangfulla spelare som Salome Kabengano och Binta Drammeh. Amerikanska guarden Brittney Thomas gjorde livet surt för Silvia Luz - det var första gången jag såg någon klara av det den här säsongen - och fantastiska, skadade Cleopatra Forsman är inte ens med i laget ännu.
Men i år, till skillnad mot i fjol, har Northland faktiskt vapnen för att fälla Telge.
# Tracy Edwards kamp med Zahui kommer att bli en fantastisk följetong. I går krossade Edwards fjolårets bästa spelare, men Zahui har varit skadad och är inte i full form ännu.
# Northlands tre talanger Nyström, Nyström och Vesterberg är inte lika färdiga som sina motsvarigheter i Telge, men de har alla möjligheter att bli lika bra.
# På guardsidan ser Northland - trots Luz problem i går - rätt bra ut, tack vare Alexandra Ferms fantastiska insats.
# Och om vi nu ska jämföra skadade spelare så är inte Frida Aili så jäkla dålig...
Dessutom har Northland en elakhet som Telge saknar - som alla lag saknar. Japp, jag pratar naturligtvis om Anna Barthold.
Hon var fantastisk i går, det är som att hon är odlad i ett laboratorium för exakt såna här matcher. En galen forskare korsade generna från en rabiessmittad järv och Glen "Snake" Jakobsson. Sen försågs skapelsen med ett adamantiumskelett och döptes till Anna Barthold i ett oljefat med napalm.
Under den debila grundserielunken i damligan, när bra lag springer ifrån till 30-poängsledningar med en axelryckning, försvinner Barthold ibland.
I går var hon bäst på banan.
Hon skrek åt sina lagkamrater, hon viftade igång publiken, hon gjorde poäng, hon slet ner returer och hon irriterade motspelare.
Hon irriterade motståndarna så till den milda grad att amerikanska guarden Brittney Thomas tyckte att hon gjort sig förtjänt av ett knytnävsslag i magen.
Den x-faktor som Anna Barthold kommer att tillföra i ett slutspel kan bli guld värd.
Jens Tillman, den gamla Plannjastjärnan som coachar Telge, var nedtonad efter slutsignal. Han var oerhört noggrann med att betona att han inte ville ta ifrån "Luleå" någonting, att de hade gjort en jättebra match.
Men ändå, på slutet, kom det:
- Det här är Sveriges bästa lag...just nu.
I april är det dags för finaler. Då kommer Northland och Telge att mötas igen.
Då kommer matcherna att betyda allt - istället för knappt något, som i dag.
Det är då som Northland ska besegra både sina demoner och Sveriges bästa talangfabrik.
Jag vet inte om de klarar det, Telge har fantastiska spelare, men jag vet en sak.
Vi har nog aldrig sett ett bättre damlag i Luleå.