Att påstå att medieutbudet blivit större de senaste decennierna är knappast en överdrift. Streamingtjänster, Instagramkonton och vloggar har gjort entré och vuxit explosionsartat – samtidigt som de traditionella mediehusen finns kvar och erbjuder mer journalistik än någonsin.

NSD och Kuriren har på bara några år gått från att ha morgondagens papperstidning som högsta prioritet till att göra poddar, sända direkt från idrottsevenemang och vara redo att när som helst publicera en nyhet.

Men samhället i övrigt har svårt att hänga med i den snabba utvecklingen. Den mediekonsumtionsrapport som gavs ut av Myndigheten för press, radio och tv i augusti i år visar att användandet av medier inte ökar i samma takt som utbudet. Det gör att kraven på medierna skärps ytterligare, eftersom konkurrensen om läsarna, lyssnarna och tittarna hårdnar.

Det enorma intresset för att utbilda sig till journalist som syntes för några år sedan har också ersatts av en annan verklighet. Kanske beror det på det hårda samhällsklimatet där journalister ofta hamnar i skottgluggen. Eller på stressig arbetsmiljö och otrygga anställningar. Färre söker sig i alla fall till yrket och flera utbildningar har lagts ned. På anrika folkhögskolor som Molkom, Strömbäcks och Kalix finns inte längre några journalistlinjer.

Trenden är förvånande i en tid när intresset för media tycks större än någonsin. Men även om de traditionella medierna sålt många digitala abonnemang och stabiliserat sina upplagor lever vi i de nya mediernas guldålder.

Poddar och vloggar bidrar till en mångfald som är fantastisk för konsumenterna. Den som är intresserad av mode, inredning eller längdskidåkningens långloppscirkus kan enkelt fördjupa sig i det. Men vad vore allt det värt utan de traditionella medierna och dess journalistik?

Det är ingen slump att regeringen satsar på att öka den journalistiska närvaron i underbevakade kommuner. Om det inte finns en lokal journalist som skildrar verkligheten, dammsuger diariet och ställer politikerna mot väggen – vem ska då göra det?

Regeringens satsning har gjort det möjligt för NSD och Kuriren att göra mer journalistik från Gällivare, Jokkmokk, Boden, Kalix, Pajala och Övertorneå. Det är glädjande, men rensar inte luften från frågetecken. För vem vill bevaka kommunfullmäktige när det finns så mycket annat som är roligt?