Egentligen är det ju en smärre katastrof. Att en hel värld av kanske främst tonårstjejer har väntat i nästan ett och ett halvt år på det här. En film fullproppad med konservativa tankar om äktenskap, sex och abort. Allt från början ihopkokat av en mormon. Alla med en uns kvinnokamp i hjärtkammaren borde väl få flimmer. Jag borde få flimmer. Men jag vet inte.
De två första filmerna riktigt gottade jag mig igenom. Jag var 14 igen och allt var så jäkla härligt där i soffan. Tredje såg jag på bio med en jag-har-nyss-ammat-färdigt-och-kickats-ut-ur-rosa-bubblan-morsa samt en regissör. Eh. Inte så smart. Eller smart och smart. Jag fick komma ned på jorden med tillhörande hemska bioupplevelse. När jag ville åååh:a satt de bredvid och skrek NÄE! Och när jag ville slita fram min team Jacob-vimpel, kastade de popcorn. Typ.
Och jaaa, jag ser dem. Alla omoderna ideal. Men ändå vill jag bara se filmerna rakt av. Svepas med i fjortisdimman och bara åååh:a, näää:a och iii:a ifred. För något visst är det med dem. Annars skulle väl inte filmerna ha spelat in 12 miljarder kronor och böckerna sålts i 116 miljoner exemplar. Hittills.
Nåväl, jag behöver väl knappast argumentera för att folk ska gå och se filmerna ELLER tycka om dem. Det kommer de göra i alla fall. Och vafan. Vi vet ju alla varför vi dessutom MÅSTE se dem. Det hela handlar om att få ligga. Eller rättare sagt om att inte få ligga. Världens längsta förspel liksom. Vem kan motstå det?!
Jag läste någonstans att bildrutorna då Bella och Edward äntligen får till det är världens mest efterlängtade sexscen. Och att det under inspelningen av densamma var över 20 personer i rummet som alla hade åsikter.
- Nej, så där skulle Edward aldrig jucka! ska någon ha sagt.
Äh, jag är bara glad att Bella äntligen får ligga.
I övrigt: Vad är dealen med kammarrättens kovändning dagen innan premiär, då de sätter 11-årsgräns på i princip exakt samma film som tidigare fått en 15-årsgräns?
Och dessutom: Jag var på Twiday på Filmstaden i tisdags och kom igen Filmstaden - lite mer flärd hade väl kunnat möta besökarna innan de bänkade sig i största salongen.