”Med gemensam kunskap kan vi driva både teknik- och resandeutveckling” sa Nobinas vd Henrik Dagnäs när det blev klart att företaget skulle trafikera tre linjer åt Länstrafiken. Den teknik- och resandeutvecklingen visade sig innehålla otrevliga chaufförer som inte kunde sina rutter, som körde för snabbt, som satt med telefonen i näven bakom ratten, som körde in i diverse fasta föremål, som lämnade barn längs med vägen och som somnade till och satte skolbussen i diket.
Nobina har anställt människor som inte kan köra buss. De har kört som människor som inte kan köra buss.
Lite snabbt bara: En disclaimer. Jag är part i målet. Som boende i Måttsund med en dotter på Bergs har jag med stigande fasa följt bussarnas framfart genom byn på nära håll. Vi har haft möjlighet att skjutsa dottern till skolan, åtminstone de dagar när epatraktorn inte lockat, och det är en jävla tur.
Det är mycket som varit turligt i den här soppan.
Jag vet ju hur vägen som bussen kör varje morgon ser ut. Att den körde av vägen där är Guds försyn, med tanke på vars den kunde kört av. Det hade naturligtvis kunnat sluta betydligt värre ändå, men turen var med där också. Till sist fick till och med Länstrafiken nog, sa upp avtalet och det var väl i grund och botten tur att man fick tummen ur till sist.
Det borde gjorts redan tidigt i höstas. Nobinas insats på sträckan varit en katastrof sedan dag ett.
För oss som boende på – den relativa – landsbygden framstår det som ännu ett exempel på att vi är lite mindre värda, inte fullt så viktiga som dem på Kronan, Hällbacken eller Gültzau. Makthavarna hör vad vi säger, oj vad de hör, och sen skiter de i det. Såren från striden om Framtidens Skola sitter kvar. Här finns inte avlopp för att bygga fler hus, på andra ställen i kommunen varken bredband eller mobiltäckning. Landsbygden ska leva men helst utan att ställa till med bekymmer och kräva lyx som till exempel fungerande infrastruktur, kommunikationsmöjligheter eller offentliga transportmedel.
”I en konkurrenssituation måste vi anta det anbud som objektivt kan tillhandahålla den efterfrågade leveransen”, sa Länstrafikens Mattias Bergdahl om upphandlingsförfarandet i dag, utan att utveckla vad som var den efterfrågade leveransen.
Det är inga problem att vikta en upphandling mot parametrar som säkerhet, chaufförers erfarenhet eller basala kunskaper om lokal geografi. Kanske kan det vara värt att inte chansa nästa gång?
Våra ungars liv är er insats.