Det finns inget som slår en norrbottnisk vårvinterdag. Att glida fram på en blank isväg medan de första strålarna av vårsol värmer kinderna. Öppna termosen och hälla upp rykande kaffe i en kåsa. Grilla korv som råkar bli bränd om kanterna, men det gör ingenting för allt smakar gott ute i den friska luften.
Och så somrarna. Skärgården, myren och de djupa skogarna. De ljusa nätterna som aldrig tar slut. Att bada bastu till svetten rinner och sedan kuta ut i havet, som är så kallt att det värker i benen. Ett blixtsnabbt dopp och sedan in i bastuhettan igen.
Det är precis sådana stunder som får ett norrbottniskt hjärta att bulta så det hoppar i bröstkorgen. Ögonblick som jag tidigare kapslade in och tog med mig efter varje sommarsemester eller påskbesök i Norrbotten. Och som till slut kan få en utflugen norrbottning att förvandlas till en hemvändare för gott.
För många är vi, de som flyttat härifrån för att pröva vingarna någon annanstans. Som kommer hem till jul, påsk, sommaren och kanske någon gång däremellan när längtan blir för stark. Vi som under mellandagarna kramas med andra hemvändare på den lokala puben. Skålar för den gamla goda tiden och säger ”vi borde ses oftare”, innan vi sprids åt olika håll världen över, var och en hem till sitt igen.
I nästan tolv års tid hörde jag till dem. Jag kallade mig norrbottning men bodde i Stockholm. Allt var egentligen toppen. Men det började kännas allt mer varje gång planet lyfte från Luleå airport. Det blev svårare att säga hejdå när semestern tog slut och vardagen i storstaden åter kallade. Det norrbottniska hjärtat bultade hårdare för någonstans visste jag ju var jag egentligen hörde hemma.
Sedan i höst är jag tillbaka. Jag har blivit norrbottning på riktigt och för första julen på länge slipper jag kriga om flygbiljetter som kostar lika mycket till Luleå som till New York.
Men vad är det som får en hemvändare att stanna kvar, även efter sommaren och julen? Hemlängtan räcker långt, men inte hela vägen. För vi kan inte bada bastu och åka runt på isvägen jämt och ständigt. Det kommer en vardag också och den måste gå ihop.
En hemvändare måste ha ett jobb. Attraktiva jobb finns här, men syns de? Jag tror att vi tillsammans kan bli ännu bättre på att bredda rekryteringsområdet och marknadsföra oss både i och utanför länet. Vill vi locka hit kompetens, ja då måste vi se till att nå ut och prata direkt till potentiella blivande norrbottningar. Hallå arbetskraft, Norrbottens finns här! Vi kanske inte kan lova guld men däremot fullt av gröna skogar och tonvis med livskvalitet.
Och det handlar inte bara om att locka hit folk, utan även om att behålla de som redan finns här. Att fånga upp peppade studenter innan de packar sina resväskor fulla med kunskap, energi och nya idéer, och styr kosan söderut i jakten på jobb.
Möjligheterna finns i Norrbotten. Det gäller bara att skryta mer och visa vad vi faktiskt har att erbjuda. För tro mig, hemvändare kryllar det av där ute. Nygamla norrbottningar med hemlängtan i bröstet som bara väntar på rätt tillfälle, den där lilla knuffen som gör att man vågar ta steget.
Är du en av dem? I så fall, välkommen hem du också! Jag lovar, Norrbotten ÄR hemma, på riktigt.