Två vuxna i ett samtal med ett barn:
– Den kan ligga där, sa kvinnan.
– Den ska ligga där, sa mannen,
Olika sätt att kommunicera. Kvinnor vill vara mjuka, män tydliga. Jag är helt klart kvinna i det fallet, men strävar efter det mer manliga. Får man dela in i kvinnligt och manligt i dessa dagar? Eller, rättare sagt får En dela in det så? Ordet man ska enligt vissa bytas ut till en och de traditionellt kvinnliga sidorna respektive manliga får inte nämnas. Då generaliserar man. Eller en.
Vi har som kön betett oss på olika vis genom tiderna, det vill säga haft olika sysslor och förväntningar på oss om vi levt i en kvinno- eller manskropp. Det tycker jag man/en/vi kan slå fast. Hur vi däremot innerst inne är anser jag inte bör delas in i kön. Vi är människor, punkt slut. Det finns olika mänskliga beteenden, men specifika kvinnliga respektive manliga? Nja. Eller okej, vi återvänder till exemplet jag inledde med. Föräldrarna som sa till sitt barn. Jag kände, som den kvinna jag upplever att jag är, igen mig i kvinnans sätt. Inte mannens. Jag har formats till en kvinna på grund av normer och schablonbilder i samhället. Men hur olika är vi egentligen?
Just den frågan handlade ett avsnitt av Vetenskapens värld om för några år sedan. Jag satt som klistrad framför teven, mycket för att det var läkaren Michael Mosley som var inblandad och han har gjort många intressanta tester och program. Som en del av avsnittet om mäns och kvinnors olikheter fanns en professor i utvecklingspsykologi med, Simon Baron Cohen. Han hävdade att hormoner ligger bakom könsskillnaderna. I hans studier mätte han de testosteronnivåer som ett barn utsätts för i livmodern och följde sedan upp barnet för att se om deras beteende påverkats av nivåerna senare i livet.
– Man kan se ett samband mellan höga halter testosteron och en benägenhet att analysera system. På samma sätt hänger de höga halterna också ihop med långsammare social utveckling, sa han.
Långsammare social utveckling. Intressant. Livsfarligt. Ansträngande för det andra könet. Väntan på att få män förstå. Nu generaliserar jag, japp. Och om än jag i grunden tror vi är mer lika än olika inombords vi män och kvinnor så kan jag ju inte undvika att se det som sker runt om mig i det svenska samhället. Kvinnor vittnar om män som inte har koll på barnens skolgång eller mående, män vittnar om kvinnor som stressar för mycket och inte kan fokusera på en sak i taget. Jag tror inte för en sekund att vi kvinnor är gjorda för att ha koll på allt och alla i flocken men nog sjutton har vi övat oss på det. På samma sätt som männen Inte har tränat på sociala relationer och kommunikationer. Det har inte hört mannens liv till.
På grund av den bakgrunden blev jag så glad i veckan när jag i min roll som journalist fick skriva om en ny studiecirkel för män i Luleå. Den startas för att få män att öppna upp sig inför andra män och prata om sina känslor och inre liv. Mycket bra initiativ! Fanns det en kurs för kvinnor i att strunta att ta hänsyn till ens känslor och andras måenden hela tiden skulle jag gå den. Vi behöver som kön öva oss i sådant vi hittills generellt sett inte gjort så mycket.
Så, ge testosteron och östrogen en match. Utsätt dig för sådant du inte gjort så mycket i ditt liv. Jag tänker börja bli mer ego. Kan behövas fler sådana frön i min livsjord. Vad behöver du öva dig på? Kanske finns träna just i dag, en förhoppningsvis helt ledigt fri lördag i livet? Önskar dig lycka till på vägen.