För sex år sedan åkte jag och min farbror från Syrien genom nästan hela Europa och landade till slut i Malmö. Sedan tog det cirka en vecka att lämna ansökan till Migrationsverket och söka asyl i Sverige. När jag åkte vidare från Malmö stannade min farbror kvar.
Min kära farbror är 30 år gammal och kommer ifrån Aleppo i Syrien. Han är legitimerad advokat och hade sin egen business vid sidan om där han sålde parfymer till vänner och bekanta. Han är smart, elegant och framgångsrik.
Han fick tillfälligt uppehållstillstånd efter bara ett år. Som alla andra vuxna nyanlända började han på Svenska för invandrare (SFI). Där fick han besked om att han behövde börja om med allt. Men min farbror gav inte upp, utan läste klart SFI och lärde sig svenska efter bara två år.
En dag frågade han sin lärare om vad som är nästa steg och när han kunde börja jobba. ”Du får jobb när du har gått klart SFI och har en utbildning", fick han som svar.
Det blev en utbildning inom ventilation, och han undrade återigen när han kunde börja jobba. Svaret denna gång blev: "Jo, du måste gå praktik för att få erfarenhet och kunskap". Så han gjorde praktik, men efter några månader kom beskedet att denna arbetsplats inte kunde erbjuda honom något jobb på grund av covid-19.
En dag bestämde han sig att ringa mig och berätta läget och om hur han har det där ner i Skåne. "Varför är du kvar", sa jag. "Kom hit till mig och prova jobba". En vecka senare var han här i Luleå. "Välkommen till Norrbotten, det är kallt här men det finns väldigt många varma människor".
Dagen efter fick han sina arbetskläder och började jobba. Han jobbade i en vecka och sedan fattade vi ett beslut tillsammans. Han skulle stanna i Luleå och jobba för mig och Dallal bygg. Han har fått en tillsvidareanställning och nu söker han permanent uppehållstillstånd.
Min kära farbror jobbar idag med ett svenskt företag på ett stort projekt inom mark och anläggning. Företaget som hyr honom är supernöjda. ”Aldrig har vi haft en sån motiverad konsult”, säger Tommy, en av företagets partners.
Jag har inte gjort så mycket, bara gav min farbror en chans och trodde på honom. Han fick rätt förutsättningar och då började han leverera. Han är inte en belastning, utan drar tvärtom in pengar till företaget och hjälper mig att växa.
Jag gör och kommer att göra allt i min makt för att få min kära farbror att stanna i Sverige.