För er som inte vet så är Twitter en social plattform där man kan skriva och läsa korta inlägg om allt från kultur till humor, från nyheter till sport, men framförallt Göran Greiders dikter om blommor och folk som säger att Soran Ismail är ett hot mot vårt midsommarfirande. Där samlas de flitigaste tyckarna och de coolaste katterna, som om man hållit skolans elevrådsmöten i rökrutan.
Där stångas politiska meningsmotståndare vid sidan av en sminkvideo, samtidigt längre bort gör någon en Zara Larsson-cover med luktsuddgummin och tre tomma pet-flaskor. Det är i mycket en kakofoni som enklast kan jämföras med hur det hade varit att titta på när Carl Bildt, mitt i ett studentspex, debatterar löntagarfonden med ett gäng mimare. Eländigt? Ofta. Underbart? Absolut.
Så nu har alltså USA:s president blockerat en amerikansk författare på internet, något som tidningar runt om i världen glatt kommenterar och man muttrar instinktivt om att det är trams och klickfiske. Man tänker inte efter utan känner. Man bejakar det eländiga i sin inre surgubbe och blir en del av problemet.
Jag minns när man i ungdomen lyssnade på låtar om Vietnam-kriget, när man läste och förstod hur stor påverkan medierna hade på opinionen. Hur det första tv-kriget i historien blev en revolution och början på en ny framtid. Det är på många sätt samma sak idag och oavsett vad man tycker rent politiskt så finns det likheter i när Joan Baez sjunger ”Where are you now, my son?” i Hanoi 1972 och när Donald Trump skriver ” The concept of global warming was created by and for the Chinese…” på Twitter 2012. Det är kanske ingen speciellt härlig tanke men den blir inte mindre sann för det.
Visst kan man tycka mycket om valet i USA. Det har sannerligen många gjort både bättre än och före det här men jag kan samtidigt inte låta bli att imponeras, samtidigt skrämmas, av hur lätt man blir iklädd kostymen av den sura gubben.
Under de sista månaderna i valkampanjen utökade Donald Trumps stab sin närvaro på Twitter, man hade riktade annonser på Facebook, man fanns i appar och man byggde snabbt upp en egen värld med egna sanningar. Därför är nog också många idag överens om att han inte bara vann valet på dumhet utan också på internet. Därför försöker jag från och med imorgon påminna mig själv om att det bakom rubrikerna ofta finns mer, att vi bara ser en liten del av isberget. Förutsatt att det inte redan har smält.
Snart är det vi som ställs inför ett valår, och det är ingen idé att stoppa pressarna. www sover aldrig.