"Vad är det egentligen som gäller?"

Foto:

KRÖNIKA2012-03-22 09:09
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

"Jag och mina vänner gick på fredagkväll/lördagnatt till krogen Allstar i Luleå. Men jag fick inte komma in eftersom jag hade ett linne på mig. Inne på krogen såg jag och mina vänner flera tjejer med bara axlar, precis som jag. Jag sa detta faktum till entrékassör och vakt men fick ändå inte komma in i min klädsel. Jag hänvisades, efter diskussion, att ta på mig min vinterjacka. De båda sa att det var chefen som satt reglerna. När min vän frågade vakten om han inte tyckte det var konstigt så svarade han att han personligen hellre ser tjejaxlar än killaxlar. Då gick jag och mina vänner."

Vi kallar honom Anders. En natt i november förra året nekades han alltså att komma in på Allstar. Han upplevde det själv som att han diskriminerats på grund av sin klädsel, men också på grund av kön, sexuell läggning och ålder. Bland annat.

Ganska omgående anmälde Anders händelsen till diskrimineringsombudsmannen, DO. Allstar klarade sig dock utan påföljd men faktum kvarstår - vad är det egentligen som gäller? Får man inte ha linne på Allstar? Är det bara killar som inte får det? Eller gäller det bara Anders?

För några år sedan stormade det rätt rejält kring Cleo och deras kepsförbud. Folk var förbannade för att sunkiga Finlandsfärjefarbröder var mer välkomna än lite yngre män i designerkepsar. Jag blev själv nekad att komma in för att jag vid ett tillfälle bar hatt - med motiveringen att i dansens hetta avsprättade huvudbonader kunde skapa bråk.

Nåja. Problemet är inte att krogarna och nattklubbarna har en viss klädpolicy, det har de enligt lag rätt till. Eller så här är det, enligt DO: Det är möjligt för krogar att ställa krav på vissa klädkoder. Det är dock viktigt att samma krav gäller för alla gäster så att klädkoderna inte tillämpas godtyckligt. Klädkoderna får inte utestänga vissa grupper på grund av till exempel etnisk tillhörighet. Det skulle kunna vara diskriminerande att ha ett förbud mot till exempel långa kjolar, vilket kan drabba romska kvinnor. Det är också bra om det framgår tydligt för alla gäster vilka klädkoder som gäller. Om klädkoderna är kända för alla kan det förhindra att dessa används på olika sätt för olika gäster, vilket skulle kunna vara diskriminerande.

Det irriterande, förvirrande och i vissa fall diskriminerande, är alltså att reglerna verkar ändras från fall till fall. Och att besökarna inte känner till dessa.

Jag ringde runt till stans krogar och nattklubbar för ett tag sedan, bara för att kolla vilken klädpolicy de egentligen har. Nu är det visserligen inte så många uteställen i bruk, men så här svarade de:

Cleo: Quality hotels VD Eive Stenvall låter hälsa att han inte gärna uttalar sig om klädregler, då nattklubben för närvarande inte är i bruk. Detta kan "förvirra gästerna".

Kafelino: Ägaren Andreas Bagiaras meddelade att han inte har någon policy - "Folk får komma som de är."

Allstar/Olivers/BBB: Att säga att bolaget bakom de tre krogarna sedan många år tillbaka har näst intill monopol på nattlivet i stan är ingen underdrift. Ändå vill Johan Isaksson/Henrik Gröntvedt inte svara på några frågor kring eventuell klädpolicy.

Och det är här jag tycker det blir lite märkligt. Vad är man rädd för? Även om de låter meddela att röda kavajer inte är tillåtna på deras ställen, lär ju folk gå dit ändå. Dock med vetskapen om att så är fallet, och med en chans att välja den gröna jackan istället.

I mina öron låter det som att klädpolicyn helt enkelt inte är så genomtänkt. Att den sköts från fall till fall och att man gör skillnad på person och person. Precis det DO avråder från. Så sneakers, linne på män, keps eller bastkjol - på Kafelino är man välkommen. Vad de säger i dörren på Allstar, Olivers eller BBB, har vi helt enkelt ingen aning om.

DO

- Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar mot diskriminering och för allas lika rättigheter och möjligheter.

- Främst genom att se till att diskrimineringslagen följs.

- Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

- DO bildades den 1 januari 2009 genom att de fyra dåvarande ombudsmännen mot diskriminering slogs ihop.