Samhörigheten som bildas när man tillsammans vinster och besvikelser. Tryggheten och vetskapen om att vad som än händer träffas man på fotbollsplanen vecka efter vecka. Oavsett om man vill eller inte eftersom man är ett lag.
De vänner jag har kvar i vuxen ålder är inte mina tidigare kompisar från skolan utan tjejerna jag lärde känna på otaliga träningar, timmar i omklädningsrum, i bussen eller bilen till matcher, på träningsläger och cuper. Något jag vill att mina barn ska få uppleva men tvivlar ibland på hur lagidrotten ska kunna överleva i nuvarande form.
För en tid sedan skrev en ”supporter” en kommentar om en usel och partisk domare och dennes insats under en hockeymatch på det förlorande lagets officiella Facebook-sida.
Till inlägget skrevs en kommentar om att domaren bland annat borde dras in på en bakgård. Inlägget gillades och kommenterades positivt på sidan.
Inlägget och kommentaren fick stor spridning på sociala medier utanför gruppen av en helt annan anledning. Nämligen för att man inte skriver så. Punkt.
Norrbottens Media intervjuade domaren som sa ”Så här grovt har jag aldrig blivit hotad. Givetvis har jag fått skit under mina 20 år som domare, men det mesta kan man ju ta. Det här var något helt annat”.
Om hur det är att vara domare i dag säger domaren ”Jag har funderat på att sluta, men det finns ju inte hur många som helst som håller på med det här.”
Just det är grejen. Det finns inte så många domare.
Domarförbunden i flera sporter har flaggat för en domarbrist och att det framförallt är svårt att rekrytera. Flera av de yngre som faktiskt har utbildat sig slutar på grund av kränkningar och hot.
I de lägre åldrarna är de som dömer barn- och ungdomsidrott själva inte så många år äldre än barnen de dömer. Någon match är alltid den första för alla och de flesta har precis inlett sin domarkarriär som ganska snabbt kan dödas. Publiken till matcher där barn spelar är framförallt föräldrar. Inte ditresta huliganer.
Tänk dig en dag på jobbet. Du kanske har varit långsam i kassan eller gett ett oönskat besked till någon. Eller så har du skött ditt jobb exemplariskt men någon är ändå missnöjd.
När du öppnar Facebook ser du ett inlägg om att du är värdelös och dum i huvudet. Någon har skrivit en kommentar att du förtjänar en spark i huvudet så att du inte reser dig igen. Flera har gillat.
Eller att du går in i en butik. Du får vänta några extra minuter i kassan. Du ropar ”jävla sopa” till kassapersonalen. Ute skriver du på företagets Facebook-sida att det verkar vara helt omöjligt att hitta personer med högre IQ än en daggmask för att jobba i kassan. Följt av att hen förtjänar att bli påhoppad någonstans där ingen ser.
Idrott för barn vara roligt och socialt. Ytterst få blir nästa Rakell eller Zlatan. För att någon ska kunna bli så pass bra krävs träning, matcher, att de känner sig trygga och har kul. Oavsett om de gillar att balett, bandy eller att döma. Därför kan några saker vara bra att ha i bakhuvudet.
Ett: Vill du att ditt barn ska höra eller läsa att det är värdelöst och förtjänar att misshandlas? Gör inte så mot någon annans barn heller.
Två: Utan domare går det inte att spela matcher. Skäm inte ut dig själv genom att hota eller skälla ut de som faktiskt finns.
Tre. Du är vuxen. Jag skriver det igen. Du är vuxen. Det medför ansvar.