Vuxenvärlden chockas över vad som skrivs på ungdomssajter som Ask.fm och Luleå kommun har blockat sajten. Elever kränks på nätet och nätmobbing frodas. –
Själv är jag inte förvånad överhuvudtaget över att teesen ohämmat skriver elakheter till varandra.
För ungdomar gör som vuxna gör. Och vuxna kan inte stoltsera med sin gedigna kunskap om nätetikett - utan en hel del till pappret myndiga personer borde enbart skämmas. Det kan jag intyga med erfarenhet från min egen mailkorg - sist fick jag sexistisk mail efter att ha skrivit om Kiruna hockey och jämställdhet. Då händer det något med en - man vill vara stark och förnuftig- istället blir man illa berörd och ledsen. I värsta fall nedtystad i rädslan över nästa kränkning som kan komma. Eller så blir man apatisk inför näthatet, alternativt tänker man att "jag förtjänar det här". Alla tre alternativen känns extremt osunt och inte alls som bra byggstenar för ett tryggt och tolerant samhälle.
Sexism och rasism
Vuxna människor sitter inte bara och mailar otrevligheter till skribenter som debatterar under sitt eget namn och med tillgängliga kontaktuppgifter - de skriver också rasistiska, sexistiska, icke humana inlägg på mörkersajter på nätet och publicerar allt under någon "fyndigt" alibi. De är "modiga" och "sanningssägare" under sin dolda mantel. De skyddar sin egen integritet och sin egen sfär, men klampar ohämmat på andra medmänniskor. Blir näthataren "upptäckt" så kommer ursäkter som att "det var inte meningen", "det var skämtsamt" eller "jag tog i lite, men menade inget illa" eller så skyller man sonika på någon annan familjemedlem (!).
Tar inget ansvar
Det är lätt att förstå att tongångarna piskas upp på nätet. De man skriver om slutar bära hud i skribenternas ögon, utan blir något annat, kanske ett objekt för allt ens eget hat och ilska, ens egen frustration. Kanske en symbol för någon myndighet eller någon orättvisa. Någon form om mänsklig omtanke verkar inte vara något som är uppfunnet överhuvudtaget i näthatssammanhang. Människor och folkgrupper förvandlas till pricktavlor som hatpilar ska träffa med ilskna bokstäver och den som når hjärtat och får objektet att blöda vinner, bokstavsskyttarna slickar girigt i sig blodet som rovdjur och jagar sedan vidare i grupp efter nästa offer i den digitala världen, rusiga av framgångarna och applåderande och påhejade av varandra. Och inte tänker man på att någon har drabbats av allt detta. Någon som är människa.
Någon som har en själ. Någon som faktiskt finns - på riktigt- och den riktiga människans reaktioner tar näthatarna inte något ansvar för. Slipper se. Slipper bli bemött av.
Osunt klimat
Jag är rädd för det här klimatet och det borde du också vara. För vi måste våga fråga oss – vad betyder det här för vårt samhälle?
Vad betyder det att man kan spy stinkande galla anonymt över andra människor och folkgrupper och framförallt- vad betyder det att folk faktiskt gör det? Ni som kränker andra människor och folkgrupper på olika forum- tänker ni på vilken skada ni faktiskt gör?
Ni bidrar till att ungdomar mobbar varandra på sajter som Ask.fm och det är något jag i alla fall inte hade varit ett dugg stolt över.