När blev vi såna specialister? Våga testa något nytt – i värsta fall lär ni er något.
Jag pratade med min gamle kollega Jimmy Stålnacke här om dagen. Ni som läst NSD-sporten minns Stålis, hockeyorakel med Norrlandskustens största biceps, med glädje. Hade han inte taktiktavlan i armhålan hade han klubban på axeln – han åt, sov och levde ishockey. Jimmy var lika intresserad av division II som SHL, han brydde sig föga om huruvida det var damer eller herrar som spelade, han hade alltid en taktisk detalj att lägga märke till eller en åkväg att specialstudera.
Nu frågar Jimmy mig hur Luleå Hockey sett ut egentligen. Han har tittat så lite. Han har inte samma intresse längre. Hans liv har tagit en annan vändning det är så många andra saker som pockar på uppmärksamheten. Det är väl helt naturligt, men det finns ju ändå någon slags sorg över det där. Jag är säker på att ett liv kan och bör innehålla många saker – men det innebär ju också att välja bort något, ibland något som definierat en under stora delar av ens tillvaro, som varit till stor nytta och glädje.
Till exempel har jag aldrig varit främmande för att plocka mina fyra semesterveckor och parkera min rumpa i soffan framför fotbolls-VM. VM-tips, analyser, trupper och spelsystem var min bästa vän. Men nu? Mitt i vintern? I ett land med direkt människofientliga lagar och regler? Med var, filmningar och inhyrd publik? Äh. Jag kliver upp tidigt i morgon och styckar ett par grisar istället, sen åker jag till Bolaget och levererar några lådor av vinet jag gjort. För den som följt mig på avstånd kan det där naturligtvis framstå som oerhört märkligt beteende, kanske rent av en livskris, men sanningen är ju att jag alltid haft ett väldigt stort intresse för mat och dryck. Varför skulle jag inte försöka göra min egen? Varför skulle man inte byta spår?
När blev vi såna specialister?
Jag tänker mig att det har att göra med jordbrukssamhällets långsamma död och on demand-samhällets snabba födelse. När allt går att köpa för pengar blir pengar också viktigare. Hur tjänar vi mer pengar? Genom att bilda oss, naturligtvis, men den snabba vägen går via att jobba mer och bli så bra på våra jobb att våra arbetsgivare – eller någon annan – vill ge oss högre lön. Alltså går mer tid åt till arbete, till att tjäna pengar nu eller i framtiden, så att vi kan köpa saker som tillåter oss att få mer tid som vi i ännu högre grad kan lägga på att bli ännu mer specialiserade så att...
Och runt, runt snurrar hjulen.
Det är snart jul. Kanske är ni lite lediga. Använd den tiden till att pröva något ni aldrig gjort förut. Baka ett bröd, sticka en vante, dansa bugg eller testa yoga. Gå i terapi, skriv en haiku eller måla en akvarell. I värsta fall lär ni er något nytt – i bästa fall hittar ni något som gör er och era medmänniskor lyckligare.
Och plötsligt står ni där en morgon och styckar grisar.