Hej Håkan Juholt. Grattis till uppdraget. Du vet ju att om ni sossar ska lyckas slå vinnarduon Fredrik och Anders så måste ni vinna medelklassens väljare. Så hur ska du göra för att frälsa det bortskämda kedjehusfolket? Här kommer lite tankar från en morsa från ett medelklassköksbord någonstans i Sverige: varsågod att lyssna Håkan Juholt.
Kom sedan gärna med förslag till lite lösningar och krydda med härliga visioner.
1. Bostäder. När jag var 15 år och flyttade hemifrån för studier gick det lätt att få tag på en billig hyresetta. Det gick till och med byta hyreslägenhet utan problem. Jag bodde i fyra ettor under en period på bara några år, helt frivilligt.
I dag 15 år senare låter det näst intill osannolikt.
Nu är det bostadsbrist i stora delar av Sverige och de som kan flytta hemifrån är mångt och mycket ungdomar med stort sparkonto. De kan helt enkelt pröjsa saftigt för en lägenhet. Eller så får rika daddy öppna plånboken åt deras räkning. Föräldrar som har råd öppnar bostadssparande åt sina ungar redan innan spermien gängat sig med ägget.
Det vill säga; inga arbetarklassungar göra sig besvär på bostadsmarknaden. Och hyreslägenhet med rimlig hyra är lika sannolikt att komma över som att hitta en nål i en höstack. Möjligt för endast ett fåtal. Är det så här vi ska ha det Håkan?
2. Förskolan. Så här gör vi i Sverige, vi har inget maxtak för ungar på förskolan. Kommuner gör som de vill och kan proppa in barn efter eget tycke. För kalkoner finns det noggranna regler för hur mycket yta fjäderfäna ska ha, men när det gäller dagisgrupper är det upp till de lokala politikerna. Skolverket har rekommendationer om 15 barn per grupp, men det struntar makten i och försvarar sig med snygga tabeller. Att förskolan har mål, som att intressera barn för bokstäver och siffror är bara en verklighet på pappret för en hel drös med ungar. De som har råd, tid och möjlighet får förbereda sina ungar inför skolstart bäst de kan. Är det så här vi ska ha det Håkan?
3. Skolan. Läste i en gammal Mamatidning om Pernillas Wibergs son. Precis som andra Mo-
nacoungar började han skolan i mycket tidig ålder. För att inte tala om i Kina. Enbarnspolitiken har gjort att föräldrarna inte drar sig för att satsa enormt mycket på sina guldägg. Det finns exklusiva internatskolor för barn från två år. För barn på dagis i Kina börjar pressen att prestera redan där. Det är de barnen våra ungar ska konkurrera med jobben om. För framtiden är här, jobben söker man inte bara i grannbyn, utan i hela världen. Alla är världsmedborgare. Och hur rustar vi våra ungar för verkligheten? Killarna hamnar efter i skolan, trots att vissa forskare menar att stor del av undervisningen anpassats efter pojkarnas förutsättningar. Lärare vittnar om kaosiga lektioner och unga flickor känner sig stressade. Är det så här vi ska ha det Håkan?
4. Livspusslet. För att locka väljare i mittfåran måste ni ha förslag på lösningar till det som så flott kallas livspusslet (töntigt ord, men kommer inte på något bättre). Det är heltidsarbetade föräldrar med ett hushåll att sköta och enligt all statistik är det inte fadern i hemmet som skurar med såpa och packar ungarnas väska. Det är modern. Och hon blir ofta stressad och mår dåligt av dubbelarbetet och ojämställda par skiljer sig mer än andra. En dellösning för att lätta trycket på familjen från alliansens sida hette Rut. Hon kan utföra hushållsnära tjänster. Henne gillar ni inte, och det är OK. Men vad är era förslag då Håkan för att underlätta det så kallade livspusslet? För det privata är väl fortfarande politiskt, eller?
Just nu: Tittar jag på Cornelis med norske rocksångaren Dyvik Husby (alias Hank von Helvete från Turbonegro) i huvudrollen. Det är en utmärkt dvd-film att bädda ner sig till en vardagskväll när orken känns sisådär. En skildring av Cornelis Vreeswijk och hans kärlek till skapande, hans kärlek till kvinnorna i hans liv och kärleken till sonen som går under namnet "Prinsen". Men också kärleken till spriten och ett liv som ibland inte är på rätt sida av lagen. Ge dig själv en kärleksboost och kolla en riktigt bra film.