Fjolårets semifinalserie mellan Luleå Hockey och Frölunda var en fin batalj, en kamp mellan två filosofier, rak men gammeldags brutalhockey mot mer moderna puckkonster. Konstnärerna vann till slut och när krutröken lagt sig visade det sig att Luleå Hockey förlorat mer än så. En tränare, en briljant tekniker som aldrig blommade ut, fyra spelare som klubben definitivt ville ha kvar och dessutom några stycken som hade kunnat vara användbara.
Jag gillade det jag såg av fjolårets herrlag, i alla fall den andra halvan av säsongen. Ja, Frölunda slank undan, men det berodde bara på två saker: Bill Sweatt var trasig och Toni Rajala var meningslös. Hade Luleå Hockey fått åtminstone godkänd produktion av de båda tänkta stjärnorna i slutspelet så hade det blivit final, kanske mer än så.
Det raka och tunga spelet hade i någon mån kanske kunnat verka som ett serum mot den moderna robothockey som jag inte riktigt lärt mig älska. Det hade kunnat skapa ett klassiskt Luleåläge där hela landet avskyr laget från norr.
Istället för att bygga vidare på det bytte herrarna spår.
Stefan ”Skuggan” Nilsson analyserade annorlunda än jag, han tyckte att Luleå hade för lite puck och skapade för få målchanser på egen konstruktivitet. När han tog över som huvudtränare skickade han en tydlig signal: Luleå skulle bli ett mer spelande lag. I efterhand har han tonat ned det snacket en smula, vilket är klokt, men han är fortfarande tydlig med att hockey ska spelas med pucken.
Det halvnya spelsystemet – som Luleå Hockeys herrar försökt med under två säsongsstarter i rad utan att lyckas – ska nu implementeras med åtta nya spelare i tänkta bärande roller samt ett par nya tränare.
Jag hade önskat att jag kunnat tro på det.
Jag gör inte det.
Det handlar inte om att spelarna är för dåliga – det tror jag inte. Det handlar inte om att Stefan ”Skuggan” Nilsson är en kass, eller ens naiv, tränare – det är för tidigt att säga något om hans gärning. Det handlar inte ens om att lagets spelsystem är felaktigt – för det är inte alls något fel med att vilja vara ett spelande lag.
Det handlar om bristen på tid, avsaknaden av tålamod hos fansen och den direkt ängsliga bild som herrlagets organisation sprider av sig själv.
Ett exempel, det finns många: För ett tag sedan fick NSDs sportredaktion veta att Luleå Hockeys herrlag med stor sannolikhet inte ska kommunicera ut sin laguppställning vid lunch på matchdagen längre. Anledningen? Jo, det var som så att de ansvariga i klubben tyckte att media fokuserade för mycket på de spelare som inte var med.
Själv bryr jag mig inte för en sekund i huruvida jag får veta laget sex timmar före matchstart eller inte. Kanske tycker supportrarna det är kul att veta vilket lag de ska betala skattade pengar för att få se på isen under kvällen, men inte ens det bekymrar mig särskilt mycket.
Däremot är det intressant att fundera ett tag kring den där oron som Luleå Hockey uppenbarligen känner.
Vi har ett lag i Sveriges högsta serie, ett lag som vill slåss i den absoluta toppen – men som är så osäkert på sig självt att det inte klarar av ett par artiklar om bänkade spelare.
Är det den bilden som Luleå Hockey-organisationen vill sprida av Norrbottens största förening?
Är det bilden av ett lag som lyckas?
Är det bilden av en svensk mästare?
Hundra meter från herrarnas omklädningsrum sitter damerna och framstår som genuint oslagbara. Fredrik Glader har tackat nej till åtskilliga toppspelare och de som kommit in tillför den spetskompetens som anstår Europas hetaste lag. De står upp för vad de tror på, så till den milda grad att lagkaptenen petats ur landslaget på grund av att hon vägrar hålla käften när hon tycker att sportens framtid hotas. Det är ett hedervärt lag helt utan osäkerhet och divalater, sannolikt den bästa laguppställningen ett klubblag utanför Nordamerika någonsin mönstrat – men de kommer att möta helt andra demoner nu än under fjolårets smekmånadssäsong.
Nu måste stjärnorna samsas om både speltid och puck. Nu måste de yngre förmågorna ta nästa kliv och bli framtida nyckelspelare. Nu måste det här laget leverera .
SM-guld? Det är bara ett minimikrav.