I Västmanland vill stiftelsen Skogssällskapet återinföra visenten i det svenska skogslandskapet. Det var 8 000 år sedan den europeiska bisonoxen strövade fritt här, men nu ska effekterna utredas i en förstudie tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Om detta berättade DN i veckan och det framstår vid första anblicken som ett ytterst intressant experiment.
– Vi behöver ha fler betande gräsätare i landskapet. Förlusten av det betande landskapets biologiska mångfald är den mest påtagliga förändringen som skett under de senaste 100 åren. Det beror på att vi har tagit bort mycket av vårt skogsbete och våra tama betande gräsätare från landskapet, säger Carl-Gustaf Thulin, forskare på SLU.
Ni vet hur det brukar låta. Finns det något vi ska göra för att hjälpa klimatet så är det att sluta äta nötkött. Kor släpper ut metan, som påskyndar växthuseffekten, och i grund och botten är det bäst om vi alla fyller vårt proteinbehov av ärter och bönor. Men: Det är inte sant. Eller i alla fall en sanning med modifikation. Det som är problematiskt är spannmålsuppfött nötkött, ännu mer sånt som är beroende av avskogning.
Det finns fortfarande få, om något, bättre sätt att omvandla sånt som människor inte kan äta till sånt som människor kan äta än just kossan. Om du kallar den visent, buffel, gnu eller svensk rödbrokig boskap spelar ingen roll. Det viktiga är följande: Den förvandlar gräs till kött, mjölk och bajs. Den uråldriga traditionen att hålla betande djur i skogen dog ut under 1900-talets effektivitetsjakt och storskalighetshets, men det innebär inte att den är dålig.
Tvärtom.
Betande idisslare skapar förvisso metan, men binder kol och främjar artrikedomen i markerna. De stora gräsätarna gynnar kretsloppet snarare än förstör det, enligt en studie i tidskriften Nature Climate Change. Inga konstigheter egentligen. Det som gäller på Serengeti gäller naturligtvis i Kukkola, Kalamark eller Kängsön också – och det är där jag kan tycka att ingen drömt tillräckligt stort ännu.
Norrbotten borde bli en storproducent av klimatpositivt nötkött.
Med respekt för att ingen ännu gjort den hårda matematiken och faktiskt räknat på vad just norrbottniska kor har för klimatpåverkan pekar allt på att den är positiv. Grejen är att norrbottniska jordar, generellt, är extremt väl lämpade för vallodling, det vill säga bete och hö. Spannmål, baljväxter och avokado ger inte fullt så god utväxling – men här uppe växer gräset som… ja, ogräs. Dessutom har vi i stort sett fri tillgång på rent vatten, vi kommer att klara de ökande klimatförändringarna bättre än de flesta andra platser på jorden och i de fall energi behövs har vi den. Kunskapen finns kvar, och kan säkert utvecklas med riktad forskning och försöksverksamhet, så att vi med traditionella medel skulle kunna skapa ett naturligt, klimatpositivt kretslopp med gödsel, vall, landbaserad fiskodling och grönsaker. Då kan vi med lätthet föda länets befolkning – inklusive de 60 000 som våra politiker ska locka hit för att kompetensförsörja den gröna industriomställningen – och många fler.
Framtiden är vår. Men vi måste ta den.
Själv har jag ett flasklamm som struttar omkring köksbordet iförd en Libero för barn 0-3 månader medan jag skriver den här krönikan. Forskningsstudier oaktat är det inte neutralt för inomhusklimatet. Och inte lär jag då få äta upp det heller.
Fan, nu måste jag mata den.