Gunnar Westrin: Ska en sportfiskare sälja sin fångst?

En återkommande aktivitet var en tredagarskurs efter Råneälven med flugfisket efter gädda som huvudaktivitet. Jag vill mena att dagarna var uppskattade av eleverna. Fisket var oftast mycket intressant och flera fina gäddor över tio kilo togs också. Det viktigaste var dock samhörigheten, trevnaden, etiska samtal och synen på gäddan som en alla tiders fisk för kommande turistverksamhet. En eftermiddag fick vi uppleva ett sånt sagolikt gäddfiske med fluga och flugspö, att nått liknande därefter inte har inträffat. Vi fick hur mycket gädda som helst. Lindrigt uttryckt högg de som galningar. En av de fångade gäddorna, en normal femkilosgädda, hade en allvarlig skada på ett av gällocken. Hon fick avlivas för att sedermera bli huvudperson för en kulinarisk fiskmiddag på folkhögskolan.

När vi den aftonen spatserade grusvägen fram kom en bil, bromsade in och rutan vevades hastigt ner. Konversationen gick ungefär så här;- Jag ser att ni har fått en fin gädda, sa mannen bakom ratten.- Jo, vi tog hem den för att den var skadad, sa en av eleverna glatt. Vi ska öva oss på den att göra en fin middag.
- Har ni inte fått några fler gäddor? undrade chauffören nyfiket. Jag hörde att fiskförsäljarna i Luleå ger 10 kronor per kilo. Chauffören vevade upp rutan och drog med en rivstart.   Om aftonen, vid lägerelden, fanns det anledning att ventilera konversationen på grusvägen. - Vi har släppt tillbaka alla gäddor utom den som var skadad, eftersom vi anser att de behövs i våra vatten och att de är viktiga för fisketurismen. Sen finns det inte så många gäddor som helst och risken finns att även de utfiskas. Varför ska vi slå ihjäl gäddorna bara för att de äter andra fiskar? Gäddorna behövs också, annars blir det obalans.

Det var ord och inga visor från en kille som hade en dröm om det goda i livet och om en kommande sportfisketuristisk verksamhet. Vi kom också fram till att, om vi hade sålt fångsten, så skulle vi den dagen ha tjänat flera tusen kronor, naturligtvis på bekostnad av gäddbestånden. Vem blir glad för sådana pengar, undrade vi?  När jag om aftonen botaniserade bland hyllorna på Konsum hade ryktet redan gått. ”Westrin lär ungdomarna att släppa tillbaka gäddorna”, hette det. ”Gäddjävlarna ska slängas upp på land eftersom de äter upp alla lax- och harryngel”, var andra haranger som kunde höras. För att nu inte kommentera den konversation som fick mig att må riktigt illa.
- I går kväll fick jag 200 kilo gädda på haspelspöet, sa fiskaren. Jag tjänade 2000 spänn två timmar. Det var väl inte dåligt?
För mig känns tanken helt absurd att vi sportfiskare ska sälja fångsten. Däremot ger jag gärna bort en och annan fisk eller bjuder grannarna och familjen på fiskmiddag. Som grabb fick jag lära mig att de flesta fiskarna skulle tas hem, eftersom de var ett bra tillskott till både varierande middagar och för hushållskassan.
Jag har fiskat med alla upptänkliga redskap, allt från nät och gäddsaxar till ståndkrokar, mjärdar, långspömete med mask, haspel- och spinnfiske för att så småningom famna flugfisket. Det enda jag tydligen har missat är tydligen dynamit och rotenon.
Det var andra tider då. Jag älskar att äta fisk, vilket jag naturligtvis inte hymlar om. Däremot finns inte tanken att sälja fisk, även om jag någon gång säkerligen skulle kunna tjäna en och annan smutsig hundralapp.
 Debatten har den senaste tiden tilldragit sig en viss uppmärksamhet. Någon ville sälja nyfångad röding från Kirunafjällen för 169 kronor kilot, annonserad på Blocket. Journalisten och sportfiskaren Roger Stark på Eskilstuna-Kuriren skrev följande i sin krönika den 13 januari;

”När vi som är rädda om sportfiskets namn, väl och ve upprörs över det maritima yrkesfiskets överexploatering av fiskevatten måste även den här formen av affärer kritiseras. Hela tiden finns motståndare till såväl sportfiske som till exempel det fria handredskapsfisket. Dessa får vatten på sin kvarn för varje övertramp som kommer till ytan. Den som dessutom annonserar om sin dumhet gör dubbel skada”.