I dag är det torsdag. Nu ringer maken till mig. Han säger "De har ringt och sagt att du inte kan komma till mammografin. Det var på grund av sjukdom".
En arbetskamrat berättar att hon har fått sin hälsokontroll på mammografi uppskjuten i nio månader med hänvisning till sjukdom. Tid efter tid har avbokats. Jag går i taket. Okej om jag inte kan komma just idag. Jag förstår om någon har blivit akut sjuk. Men det är fullständigt oacceptabelt och helt otroligt att kvinnor har blivit avbokade i nio månader – och då vet jag inte om det finns de som har fått sina kontroller flyttade framåt ännu fler gånger än min arbetskamrat.
Vad kan inte hända på nio månader? Tänk om min arbetskamrat har gått med bröstcancer under hela den tiden. Vilken skillnad kan det ha gjort i chans att överleva? Hur mycket kan prognosen ha försämrats under den tiden.
Sådant här händer bara kvinnor! Så här skulle aldrig män behandlas!
Hallå Norrbottens läns landsting! Det här måste åtgärdas omedelbart.
Min arbetskamrat har fått förklarat att mammografin utgör en så liten enhet med så få anställda att några sjuka innebär att verksamheten avstannar. Ja men hur kan det få vara så? Varför har det inte utbildats fler för länge sedan.
Vi kvinnor – jag utgår ifrån att alla håller med – accepterar inte att våra liv sätts på spel på det här viset. Det är fullständigt oacceptabelt. Det tror jag förresten att männen också tycker. De är också rädda om oss – livskamrater, döttrar, mödrar, systrar, mormödrar, farmödrar, mostrar och fastrar. Men hur är det med de bestämmande männen – och kvinnorna – inom landstinget? De verkar inte vara rädda om oss.
Jag har mist två systrar i bröstcancer. De dog vid 45 respektive 48 års ålder och efterlämnade sina livskamrater och barn i djupaste sorg. Familjernas liv blev sig aldrig mer lika. I år har ytterligare en syster till mig genomgått behandling för bröstcancer. Det känns som att sjukdomen kommer närmare och närmare också mig. Hälsokontrollerna på mammografin har känts som livlinor. Men nu verkar de vara slut. Det kan inte få vara med kvinnors brösthälsa som i programmet Postkodmiljonären att livlinorna tar slut och vi blir hänvisade åt våra egna öden.
Hallå där Kent Ögren! Jag läste i min tidning att du har en inbyggd gen när det gäller att få saker gjort. Använd den – nu! Tack!