Han säger att jag gör fel. Fast hans kunskap på området vida överstiger min vägrar jag tro på det han säger. Men: Om det han säger trots allt är sant kommer jag ändå att göra som jag vill.
Visst låter det som att min femåring ställts inför faktumet att man inte får äta glass till frukost, lunch och middag? Fullt logisk slutsats, tyvärr felaktig – femåringen förstår att lyssna på den som vet bättre. Bakom tankegångarna står faktiskt kommunalrådet i Norrbottens fjärde största kommun, Gunnar Selberg (c).
Selberg tycker det tar för lång tid att få bygglov i Kiruna. Nu har han haft sina ivriga fingrar lite för långt ner i miljö- och byggnadsnämndens syltburk och hindrat bygglovshandläggare från att få in sina remissvar. Tidningen Dagens Samhälle intervjuade förvaltningsrättsprofessor Olle Lundin i ämnet och han var tydlig. Selberg bryter mot grundlagen när han lägger sig i myndighetsprocessen och att han dessutom gör det med akt och mening att påskynda godkännanden gör det hela dubbelt värre. Selberg är något ödmjukare i framtoning i riksmedia och säger att ”gör jag fel måste jag göra om och göra rätt”. När NSD intervjuar kommunalrådet har dock ödmjukheten bytts ut till… ja, något annat.
– Jag vägrar att tro att det är så som Olle Lundin säger. Och om det är så – då kommer jag att fortsätta att bryta mot lagen, säger Selberg.
Är det inte fantastisk i all sin enkelhet?
Journalisten Jack Werner har skrivit boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” om hur internet påverkar vår verklighetsuppfattning och förmåga till källkritik. Den har lånat sin titel från en kommentar på ett Facebookinlägg om en elev som skickats hem från skolan för att hon haft svenska flaggan som bakgrundsbild på mobiltelefonen. Nyheten var naturligtvis falsk, men det var någon Mats som tyckte att det var mindre viktigt. I den här frågan påminner Gunnar Selberg inte så lite om Mats och hans gelikar. Jag fascineras över den grandiosa självbild som en människa måste ha för att dels känna att man har bättre på fötterna än en professor, dels känner att man lite godtyckligt kan strunta i den svenska grundlagen när det passar ens syften. Om till exempel Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid JMG i Göteborg, skulle säga att mina krönikor bröt mot grundlagen både en och två gånger vill jag i alla fall tro att jag skulle drabbas av diverse existentiella funderingar kring mitt yrkesval och dess genomförande.
Men Gunnar Selberg struntar glatt i professorns åsikter. Åh, så jag avundas honom hans självförtroende.
Gunnar Selberg är inte ensam, han är bara det senaste exemplet på folk som tror sig veta bättre än expertis och/eller allmänhet. Ni behöver egentligen inte titta längre än till det svenska herrlandslagets uppladdning inför EM i fotboll. Under ett par matchfria dagar fick spelarna ledigt, släpptes fria från lägret (lyxhotellet) och fick sprida sina vingar lite hur de kände för.
Illa tränade schimpanser hade kunnat räkna ut med rumpan och en bit krita vad som skulle hända och det gjorde de också. Jag vet inte hur många fotbollsjournalister jag hört, läst eller sett ifrågasätta förfarandet innan genomförandet – ändå kunde inte landslagsledningen hålla sig från att administrera lite frihet under ansvar bara dagar innan EM-premiären. Dejan Kulusevski, en av de bästa spelarna i landslaget, coronasmittades helt väntat och missar åtminstone Spanienmatchen. Mittfältaren Mattias Svanberg är också smittad – och nu inför landslaget ett flertal åtgärder för att undvika smitta.
Det är så dags.
Det sägs ibland att jantelagen bromsat folk, i Sverige i allmänhet och i Norrbotten i synnerhet. Jag undrar om det inte är så att jantelagen bromsat människor för lite, åtminstone vissa människor. Kanske kan vi injicera en dos jante hos ett urval av befolkningen samtidigt som vi vaccinerar? Folk skäms generellt för lite.