Själv hör jag till dem som litar på Folkhälsomyndigheten i stor utsträckning. Jag följer de föreskrifter som finns, tvättar och spritar händerna ofta. Jag håller corona-avstånd i möjligaste mån, och i familjen har vi hållit oss hemma när det behövs.
Jag skottade till och med en (stor) grop på baksidan av huset under påsken som smittskyddsläkaren i länet föreslagit. Jag håller mig inom Kiruna och veckorna går utan att vi kan träffa nära och kära av olika anledningar. Ett liv som till de flesta hänseenden är rätt normalt, bara tråkigare.
Men efter drygt en månad av restriktioner verkar många ha tröttnat på att ha tråkigt. För mig är det är provocerande att se hur nattlivet lever upp i exempelvis Malmö och Stockholm. Rapporteringar från restauranger och uteserveringar där varken gäster eller krögare tar sitt ansvar.
För de som inte har längtat efter att festa upp lönen finns de som drabbas av coronaviruset på olika sätt. Äldre och personer i riskgrupp ska isoleras helt. De är beroende av samhället för att överhuvudtaget få hem mat och toalettpapper. Boenden stänger för besök. Dödssjuka dör i ensamhet. Anhöriga får inte ta farväl av sina älskade.
Hårt belastad sjukvårdspersonal som riskerar att bli sjuka av viruset själva. Eller stå inför beslutet om vem som har störst chans att överleva och som ska få livsviktig vård när intensivvårdsplatserna är färre än antalet sjuka.
Nyligen sa statsminister Stefan Löfven att "Faran är långt ifrån över" under en presskonferens. Folkhälsomyndigheten plus smittskyddsläkare har uttryckt oro över att många människor är ute och rör på sig. Samtidigt som vården fortsätter att vara hårt pressad.
En talande bild från Stockholm i NSD i veckan visade en lång trång kö av människor i väntan på att köpa glass. GLASS. Samtidigt kan dörjande inte åka till begravningar. Bröllop, studentfiranden och festligheter ställs in.
Vi har det bra. Så pass bra att Sveriges coronahantering har ifrågasatts på flera håll. Löfven har även uttryckt att regeringen är beredd att fatta ytterligare beslut om det skulle behövas för att begränsa smittspridningen. Inte att det rör sig om att lätta på dem.
Tiden kommer att visa hur vår taktik har stått sig. Då är det inte bara en fråga om antalet döda och sjuka som blir facit. Utan även på hur Sverige har lyckats med integration, information och beredskap. Först då man ser i vilket skick övriga länder är i. Och om näringslivet har slagits ut totalt.
Det är många som har det tufft med permitteringar, vabbande som slår nya höjder eller att man sitter isolerad på grund av sjukdom eller att man är i riskgrupp. Något som i sig kan slita på både ekonomin och en relation om man har en.
Att ha samhället öppet handlar även om att kunna rädda liv och barn som far illa. "De senaste veckorna när den ekonomiska och sociala pressen och skräcken har vuxit, har vi sett en fruktansvärd global ökning av våld i hemmet" säger FN:s generalsekreterare Antonio Guterres.
För alla barn och vuxna som har våld kan jobbet, skolan eller förskolan vara enda tryggheten. Och kanske enda platsen där utomstående finns som faktiskt kan se tecken på att någon far illa.
Vi har det väldigt bra. Det bästa vi kan göra i situationen är att inom de riktlinjer som finns försöka få näringslivet att överleva. Förstör det inte bara för att du är uttråkad.