Åldern är kommen och vännerna fortplantar sig i allt raskare takt. Syrran är inne på andra. Polarna diskuterar blöjbyte istället för däckbyte. Kollegorna tar mamma- och pappaledigt.
Och på vissa ser man bara på blicken - suget. Den biologiska klockan dånar som Big Ben för min generation.
Så kaffekoppen på Mat och prat i Luleå vandrar allt oftare upp till den tråkiga barnhyllan med sömniga föräldrar, istället för coola balkongen där nere. Med trendigt klädda och ängsliga ungdomar. Och inget mig emot, det är gemytligt. Föräldrar kommer bra överens. Kärleken till barnen blir minsta gemensamma nämnare.
Och jag känner lättnaden för att ha lämnat den pubertala kampen - som jag så ofta medverkar i - mellan coolt och ocoolt på den trendiga hyllan. Men. Det dröjer däremot inte länge innan man dundrar rakt ned i nästa svarta hål, fyllt av djup ångest.
- Så hur mycket kostade egentligen er barnvagn? frågar jag och möts av en lång obekväm tystnad och oroliga blickar.
Det visar sig att jag lika gärna hade kunnat fråga en same om hur många renar denna äger. Det visar sig att en barnvagn kan kosta upp till
15 000 kronor och mer därtill för tillbehör.
- Femtontusen? hostar jag fram.
Sedan klickar det. Det är rädslan för att vara den dåliga föräldern. Den ängsliga kampen om att vara cool börjar inte i skolbänken. Den börjar i blöjan nedärvd från föräldrarnas egen oro att inte att passa in. Att vara förälder är inte en livsstil - det är en lifestyle. Och i det moderna Sverige har utvecklingen spårat ur i en industri av märkesblöjor och barnvagnslimousiner. Så där sitter vi ängsligt på barnhyllan med kaffekoppen och undrar vem som betalat mest och minst för sin barnvagn.
Bäst förälder är så klart den med djupast fickor om reklambyråerna får bestämma. Försäljarna står glatt och gnider händerna med "en lite säkrare lösning för ditt barn till högre prisklass" eller generella "just nu är ju en så viktig ålder". Osäkerheten och ångesten som otillräcklig förälder är ett expresståg rätt in till bankkontot som försäljarna kommer att åka ända tills du får besök av Lyxfällan.
Men allvarligt talat. Bryr sig 1-åringar och 2-åringar om de gör ned sig i Prada, Gucci eller Blåkläder? Eller hur många karat som finns instoppat i barnvagnens registreringsskylt?
Det enda som reflekteras i de där stenarna är vår tids oro att vara fattig och utan status. Ditt barn kommer inte tacka dig för att hon eller han växte upp i ett speciellt märkesplagg.
Däremot finns det en chans att de kommer att tacka er för att ni bestämde att klasskampen inte skulle börja i kuvösen.