Min mamma föddes 1949, i november, lĂ„ngt upp efter RĂ„neĂ€lven. Isen i Holmsvattensel hade just hunnit lĂ€gga sig men bar inte att gĂ„ pĂ„. PĂ„ morgonen kĂ€nde mormor hur vĂ€rkarna började komma sĂ„ hon gjorde det varje normal mĂ€nniska gör vid sĂ„na tillfĂ€llen: Hon skyndade sig ut till ladugĂ„rden för att hinna mjölka de tre korna. PĂ„ vĂ€g ut hann hon sĂ€tta vatten att vĂ€rma pĂ„ spisen samt ropa till grannen â faster Kerstin â att hon skulle skynda sig att ringa till barnmorskan i Gunnarsbyn.
Barnmorskan kom, sin man hade hon med sig, och han stod i bÄtens för och slog sönder isen med yxa medan barnmorskan rodde. VÀl framme hade mormor hunnit mjölka de tre kossorna, bytt om och lagt sig i sÀngen. Hon pekade pÄ varmvattnet som stod pÄ spisen och sen föddes mamma.
Min morfar lÄg ute i en timmerkoja nÄgonstans i Norrbottens inland och fÀllde trÀd.
Jag fick syn pĂ„ en intressant bild hĂ€romdagen i nĂ„got socialt medium. NĂ„gon gĂ„ng, nĂ„gonstans â och jag hoppas att författaren förlĂ„ter mig för att jag tappat bort kĂ€llhĂ€nvisningen â har nĂ„gon gjort vad som bĂ€st kan beskrivas som en systemstudie över en genomsnittlig husmors arbete i slutet av 1930-talet. För det hĂ€r var ju verkligheten, hĂ€r i Norrbotten och pĂ„ mĂ„nga andra stĂ€llen â mĂ€nnen var borta, i skogsarbete, flottning eller annat.
Kvinnorna skötte hemmet.
Vem tror ni jobbade mest?
Nog fick min morfar slita hund i skogen, nog var det hĂ„rt arbete i gruvor, lĂ€ngs banvallar och pĂ„ bruket. Men titta pĂ„ tidsstudien: FrĂ„n klockan fem till klockan halv sex genomför husmor ett tjugotal olika sysslor, mĂ„nga av dem arbeten som idag krĂ€ver utbildning eller Ă„tminstone mĂ„ngĂ„rig erfarenhet. Att lĂ€gga upp smör kanske inte framstĂ„r som en kvalificerad syssla â men om vi samtidigt betĂ€nker att den som la upp smöret ofta ocksĂ„ hjĂ€lpt till vid kalvens födsel, plöjt och harvat Ă„kern, odlat fodret, fött upp kalven till mjölkko, mjölkat den, separerat grĂ€dden, syrat den, kĂ€rnat den, tvĂ€ttat, saltat och paketerat den fĂ„r vi en förnimmelse av det arbete och den kunskap som ligger bakom.
Jag vet inte, men jag tÀnker mig att det kanske inte nödvÀndigtvis var kvinnorna som fick största uppmÀrksamheten för hur vÀlskött en gÄrd var pÄ den tiden, och det vore ju trevligt att kunna sÀga att det förÀndrats genom Ärens lopp. SÄ Àr nu naturligtvis inte fallet. DÀrför Àr det vÀrmande att se hur typiskt kvinnodominerade yrken som sjuksköterskor, undersköterskor och annan vÄrdpersonal fÄtt sin vÀlförtjÀnta uppmÀrksamhet under den senaste tidens pandemipanik. Det applÄderas frÄn balkonger, det sjungs serenader och det Àr fullt av uppskattning och lovord. Det de kvinnodominerade yrkena behöver mer Àn uppskattning Àr dock pengar. Högre löner och bÀttre arbetsvillkor ger högre status och större makt att pÄverka sin livssituation. Jag tror att det var Jonas Sjöstedt, VÀnsterpartiets ledare, som sa det bÀst:
Om vi ger bÀttre arbetsvillkor och högre lön till Sveriges vÄrdpersonal och höjer skatten pÄ kapitalinkomster sÄ kan vi ge kapitalÀgarna en applÄd istÀllet.
GÀllande uppskattning av kvinnligt arbete, förresten: NÀr mormor och barnmorskan var fÀrdiga med sitt vÀrv för dagen slog de sig ner vid köksbordet över en kopp, sannolikt med dopp. Min morbror, djupt besviken över att han inte fick den lillebror han önskat, kröp under bordet och bet barnmorskan i benet.