En seger för samebyn som stämde staten, för att få ensamrätt på jakt och fiske inom det område ovan odlingsgränsen där de bedriver renskötsel. Vad det kommer att betyda i framtiden är fortfarande ovisst. Jag återkommer till det, men börjar med att peka på vad domen inte säger:
Domen betyder inte slutet på småviltjakten. Domen speglar inte heller en allmän hållning till urfolkets rättigheter där andra delar av markanvändningen automatiskt kommer att ändras. Utslaget i Högsta Domstolen skapar inte en automatik där alla samebyar får Girjas ensamrätt, med detta prejudikat som grund. Därmed tar inte domen ställning i den största sprängfrågan - den om samers rättighet till all markanvändning.
I domen läser jag in uppfattningen att den bevisning som finns gör gällande att just de som nu är medlemmar i samebyn kan visa koppling till just den geografi som de vill ha ensamrätten till jakt och fiske. Andra samebyar som vill ha ensamrätt, måste därmed kunna bevisa sina anspråk på samma sätt.
Förändringen är omedelbar, men det är ovisst vart förändringen bär och vad den leder till för renskötande samer och de jägare och fiskare som också påverkas av domen. Domen förändrar maktförhållandena mellan samebyn, staten, samt jägare och fiskare.
Länsstyrelsen i Norrbotten reagerade omedelbart och tog bort möjligheterna att kunna lösa jaktkort via sin e-tjänst. Det verkade överraska Girjas Sameby som tog initiativ till diskussion med länsstyrelsen.
När nu domen förändrat maktförhållandena till jakt och fiske i Girjas till samebyns fördel, får vi nu pröva en verklighet där länsstyrelsen inte längre fäller avgörandena mellan rennäring och jägare i det aktuella området kring avlysning av jakt. Redan innan domen fallit har vi hört hur ordföranden i Girjas Sameby tydligt sagt att att de inte kommer att vilja försvåra möjligheterna till jakt och fiske för lokalbefolkningen i första hand. I veckan återgick länsstyrelsen till att sälja jaktkort, med som jag förstår det, likadana villkor som förut.
Där länsstyrelsen tidigare fattat beslut om avlysning av jakt för renskötselns skull, är det nu Girjas som bestämmer. Ordföranden har sagt att det kommer att bli avlysningar, men inte nödvändigtvis för hela områden och inte under lika lång tid, som varit fallet när de ansökt och länsstyrelsen haft beslutsmandatet.
Med den här domen vänds allt i Gällivare kronoöverloppsmark 1:2. Samebyn har sagt att de kommer skapa samförstånd med lokalsamhället. Nu har de ansvaret för hur det kommer att gå. De som tidigare i den här samebyn var de som ansökte, stämde och krävde - har via den här domen istället blivit de som ansvarar för att alla intressen ska balanseras.
När de via sin ordförande har försäkrat befolkningen om att tillgängligheten till jakten och fisket inte ska försvinna eller inskränkas är det från och med nu deras ansvar. Det gäller för de samer som inte är medlemmar i samebyn och för alla andra jakt- och fiskeintresserade. Ansvaret kommer att utkrävas direkt i den offentliga debatten och kring köksborden i hela lokalsamhället. Om jakten och fisket står tillbaka, fördyras eller hanteras med sämre balans än idag, är det nu samebyns ansvar.
Jag tror att vi nu måste ge Girjas chansen att visa att man klarar balansen. Om inte, tvingas andra regleringar att behöva utredas i annan lagstiftning. Konsekvensen av domen får inte betyda att de öppna vidderna nu helt plötsligt stängs.