Men jultomtesäcken är lastad, släkten på plats digitalt
Skinkan i kylen är plastad fast knappt nånting känns normalt.
Jag vet inte alls om du tittar på nyheter hemma hos dig
Så innan du ner hitåt gittar kommer en update från mig:
Året har kantats av frågor – som “varför?”, “hur länge?”, “men shit?”
Och vad gör vi av alla vågor? Var kan vi röra oss fritt?
Hur rimmar en på “corona”? Hur ska vi härda ut?
Var finns det böcker att låna när bibliohögen är slut?
Tomten, hur ska jag förklara allt det som har hänt på ett år?
Jag letar väl helt enkelt bara nån passande metafor.
Så här – det här året har sugit på alltmer erbarmliga vis:
Droppar har farit och flugit, allt umgänge märkts med ett pris.
Om året vore en maträtt: kanske en flugsvampskompott.
Om året vore ett färdsätt: en släde dragen av knott.
Om året vore en årstid: november och all snö är gulvit.
Om året vore ett lådvin har någon bytt ut det mot T-sprit.
Tomten, hur är det med dig nu? Har du lyckats hålla dig frisk?
Den frågan har blivit en grej nu (med tanke på spridningsrisk).
Kliig i halsen och feberkänn? Håll dig på avstånd i år.
Tjugotjuett blir det jul igen, jag lovar det blir om det går.
Om du får bli hemma så bli det – för all del, tänk inte på oss
Vi kanske har tatt det för givet, men hälsan går först nu förstås.
Jag hoppas du inte tar anstöt om du märker att vid varje dörr
står inte längre nån julgröt; mycket är inte som förr.
Jag vet inte om du har hemtjänst – då får du vaccin ganska snart.
Tills vidare är det en björntjänst att bjuda nån annan på mat.
Mycket är deppigt och halvdant – vi känner med din misär.
Om jag ska hitta en guldkant landar jag i nåt sånt här:
Åt något går det att glädjas fast sjukdomen härjar som bäst.
En hemsk tradition kan nu stävjas: INTE EN HEMVÄNDARFEST.
Slipper hetsdricka ölen och pladdra nervöst om mitt jobb;
slipper de högljudda brölen från högstadiets sportkillemobb.
Och inte behöver jag plågas i mellandagsreans panik;
det kommer inte på fråga att trängas i sådan trafik.
Tomten, om du nu kan åka har jag några önskningar här:
Jag hoppas de inte ska råka orsaka något besvär.
Tjugotjuett vill jag kramas, få trängas och dela ett glas.
Allraminst vill jag förlamas av ännu fler planer i kras.
Tjugotjuett sitter släkten – äldre som yngre – i grupp,
och ingen nämner aspekten: “Borde du åka upp?”.
Tjugotjuett blir det OS, konserter och klubb i Berlin.
Jag tar femhundra i bänkpress och får till slut mitt vaccin.
Där, tomten, är vad jag ber om, men strunta för all del i mig;
välj klappar som vi blir fler om. Låt alltihop ordna sig.
Rimliga villkor i vården, en välfärd som räcker åt fler,
grillfester ute på gården och sen inget virus mer.
Ingen som klappar från fönster utan att kräva nåt riktigt
Ingen som blundar för mönster och tiger är det som är viktigt.
Skolpeng i färre bolagshänder och vintern så kall som den ska,
färre enorma globala bränder och så maktskifte i USA.
Ett år när vi slipper att vänta på nästa besked från Tegnell –
bakslagen mindre frekventa. God jul då, från Anna Hörnell.