En vecka som denna är det svårt att inte tänka på Thomas Olsson, stjärnadvokaten.
Vilka dagar detta är för honom.
Först kom beskedet att Sture Bergwall får lämna sin slutna vård på Säter och i princip är att betrakta som en fri man. Det är Olssons mångåriga slit som ligger bakom det.
Och i dag börjar hans arbete med att försöka få en annan morddömd man frikänd – Kristoffer Johansson.
Det lär inte bli enkelt, men jag är minst sagt nyfiken på hur Olsson har tänkt sig att det ska gå till.
När förvaltningsrätten i onsdags beslutade att tvångsvården av Sture Bergwall ska upphöra var det det definitiva slutet på en resa som började redan 2008. Det var då Bergwall i en TV-intervju tog tillbaka alla sina morderkännanden. Vi i nyhetsbranschen kallar sånt för en bomb.
Sedan vände han sig till Thomas Olsson för att få hjälp. Sture Bergwall var i det läget dömd för åtta mord och ansågs av de allra flesta vara en av de värsta seriemördarna i världen. Inte många (även om vi var några) trodde annorlunda.
Olsson tog då ett mycket modigt beslut. Han valde att pro bono (utan att ta betalt) hjälpa Bergwall och drog igång den gigantiska resningsprocess som än i dag skakar det svenska rättssamhället.
I en NSD-intervju berättade han att han faktiskt riskerade allt: både sin ekonomi och sin heder. Ett misslyckande och han hade förmodligen varit pank och finito som advokat.
Men Olsson vågade och vann och blev i och med det odödlig inom juristkretsar. Framgången med Bergwall är nämligen omöjlig att överträffa. Den är som gjord för ett filmmanus.
Det är med den framgångsauran han kommer att kliva in i Umeå hovrätt i dag i sin dyra kostym och sin karaktäristiska backslickfrisyr. Och det är det som gör den här hovrättsförhandlingen så intressant. Kristoffer Johansson dömdes för mordet och styckningen av Vatchareeya Bangsuan av en enhällig tingsrätt, men han gjorde det trots mängder av frågetecken och nu försvaras han av den bäste.
Utan Olsson hade jag personligen tyckt att ett varv i hovrätten hade varit en ganska seg transportsträcka. Nu känns det som om det kan hända saker. Olssons skarpa hjärna kan ha hittat helt nya infallsvinklar i det omfattande materialet och därmed en helt ny taktik i försöket att få Johansson frikänd.
Det blir spännande dagar. Få fall har engagerat norrbottningarna så mycket som Vatchareeyafallet.
I tisdags printade jag ut alla sidor som NSD gjorde under tingsrättsförhandlingarna. Det blev 41 stycken, vilket motsvarar en normaltjock NSD. En hel tidning, alltså. Därtill ska läggas allt annat vi gjorde: liverapporteringar, TV-intervjuer och ljudupptagningar.
Jag minns det som en tid som fullständigt sög musten ur mig, både fysiskt och mentalt. Men det var först när jag såg alla sidor framför mig som jag verkligen förstod vilket arbete vi utförde.
Nu börjar allt om igen. Mycket kommer att vara sig likt, men utgången känns inte helt självklar. Den stora anledningen till det heter Thomas Olsson.