Vi satt alla bänkade i rättssalen och väntade på stjärnadvokaten.
Till sist dök han upp, försenad på grund av flygstrul. Han började med att hälsa på sin klient, sedan fortsatte han med att kalla åklagarnas teorier för bisarra och utredningen för ett garnnystan som kattungar gått loss på.
Därefter gick sedan stenhårt på spåret om att en annan man dödade VatchareeyaBangsuan.
Advokat Thomas Olsson har med sin status redan satt sin prägel på den här rättegången och ingen vet vilken väg den nu kommer att ta.
Kanske hamnar vi alla rent av vid ett gult ödehus utanför Boden.
För mig har det varit den stora frågan inför hovrättsförhandlingen. Hur mycket kommer processen att påverkas av att Bo Forssberg och Carolina Holmberg nu bytts ut mot den bästa och skarpaste brottmålsadvokaten i Sverige?
Av den första dagen att döma måste svaret bli: väldigt mycket.
Ändå lär det inte bli någon större skillnad i taktik, Olsson kommer att sikta in sig på ungefär samma saker som sina företrädare, men skärpan är en helt annan. Där Forssberg och Holmberg ibland tassade på tå klampar Olsson rakt fram med stövlar över parketten. På en halvtimme lyckades han plantera teorin om en alternativ mördare med en helt annan tyngd än vad Forssberg och Holmberg klarade på sju hela rättegångsdagar.
Ungefär så lång tid Thomas Olsson ägnade åt sitt öppningsanförande. Han behövde inte mer. Det var rakt på sak och allt som oftast riktades hans attacker mot VatchareeyaBangsuans hemlige älskare, som vi tidigare benämt som "tränaren".
Det blir uppenbarligen Thomas Olssons huvudnummer. Han kommer stenhårt driva linjen att det var älskaren som förmodligen dödade VatchareeyaBangsuan och att Kristoffer Johansson inte bara är oskyldig, han är dessutom utsatt för någon form av komplott.
Vatchareeya var besatt av sin älskare, sa Olsson. Kanske bestämde de ett möte den kvällen? Kanske var Vatchareeya på väg till honom då ett vittne kan ha sett honom?
Min klient kan inte ha placerat benen i ödehuset, sa Olsson, men det kunde exempelvis den hemlige älskaren ha gjort.
Olsson kom även med oväntade utspel. Bland annat ett halv hot om att begära "syn" vid ödehuset i Boden där Vatchareeya Bangsuans ben hittades. Det skulle i så fall kunna innebära att rättens ledamöter beger sig dit för att sticka in sina huvuden i öppningen för att själva bilda sig en uppfattning om det gick att missa dessa ben.
Jag är inte säker på att han fullföljer hotet – men jag skulle inte bli förvånad om han gjorde det. Han kommer verkligen att slåss för att vinna.
Olsson passade även på att kalla den gigantiska utredningen för ett garnnystan som kattungar har lekt med, där trådar spretar åt alla håll.
Han pratar gärna så. Använder mustigt bildspråk och sluggar friskt med sin släpiga stockholmska.
Det råder heller ingen tvekan om att han läst in sig noga på materialet och känner till de svagheter som finns i detta "garnnystan". Dessa svagheter kommer han att göra allt för att utnyttja till att så tvivel.
Samtidigt försöker han inte fly undan det faktum att det faktiskt finns tunga bevis som pekar mot Kristoffer Johansson.
– Blodet i bagageluckan och tejprullen är ytterst besvärande för min klient. Men jag tänker under rättegången återkomma till det. Det finns alternativa förklaringar...
Jag tolkar det som att Olsson tänker driva teorin om att Kristoffer Johansson utsatts för en komplott. Det blir ingen lätt väg att vandra och han måste helt klart göra det skickligare än sina företrädare.
Kristoffer Johansson, ja.
Det jag reagerade mest på denna första dag var hur mycket han hade förändrats sedan han satt i Piteå tingsrätt för bara några månader sedan. Jag kände knappt igen honom.
Han hade gått upp markant i vikt, hade en helt ny frisyr och i vänster öra satt nu en ring.
I övrigt var han sig lik. Tyst och gåtfull – även om han på något sätt verkar mer närvarande än i Piteå.
Det finns mycket som talar för att hovrätten i slutändan kommer att komma fram till samma bedömning i skuldfrågan som tingsrätten – men det känns bra att Sveriges bästa advokat slåss för honom.