Sverige, Sverige älskade vän. Du ska firas i morgon. Vad sa du? Vill du inte? Du skäms?
Ja, det är klart. Du har som land fått ta en del smällar de senaste månaderna. Eller nej Svea, det är inte du som tagit smällarna. Det är vi, svenskarna. Vissa så hårt att de inte längre finns kvar hos oss.
Misstror du Tegnell säger du? Minns att även solen har sina fläckar. Säkerheten i äldrevården och testningskapaciteten hade Tegnell gärna sett satts in tidigare. Det sa han i onsdags under pressträffen. Du vet, den där stunden vid två som för oss svenskar blivit lite av söndagens högmässa. Vi samlas, lyssnar, tittar på kurvor som vore de Jesussymboler. Träffarna sker regelbundet, det är tryggt. Vi har något att hålla oss i, Tegnell är prästen som säger ”så här är det”.
Vi behöver nog alla någon slags Gud, någon att tro på, att lyssna till, att inspireras av. För vissa stavas den Jesus, för andra Bruce Springsteen, för en del Lo Kauppi. Det är fritt.
Undrar om Lo brukar fira sjätte juni på något vis? Och firar Bruce fjärde juli? Något säger mig att de kanske inte gör det. Grunden till firande är ju att man vill hylla något bra. Men hur är det i dessa dar, tycker gemene svensk och gemene amerikan att deras hemländer är bra? Jag betvivlar det.
För Sveriges del kan det bero på en hel del saker, eller vad sägs om asylpolitik och Sverigedemokrater, skattepolitik och Moderater, fördelning av resurser och vårdyrkens löner, psykisk ohälsa och evighetslånga köer till terapeuter, neutraliteten och det faktum att vi tillverkar krigsmateriel samt hjälpte tyskarna längs våra järnvägar under andra världskriget, synen på kärlek och det tragiska att Sverige först 1979 tog bort sjukdomsstämpeln på homosexuella, människors djupa längtan efter barn och att vårt land utfört en rad tvångssteriliseringar eller att vi har en samtyckeslag vad gäller sex men samtidigt män som dag efter dag våldtar.
Googlar man "Låtar om Sverige” dyker två bitar upp. Kents låt som jag nämnt och som heter just ”Sverige” samt en maffig dänga med samma namn och som sjungits in av bland annat Jussi Björling. Varför dyker inte vår nationalsång upp? Jo, den innehåller inte ett endaste ord om Sverige! Där sjunger vi om Norden och att vi vill leva och dö i den regionen, inte i just vårt land. Om någon låt ska hylla det egna riket är det väl ändå nationalsången?
Nationaldagen kallas ju även svenska flaggans dag. Undra hur många svenskar som äger en svensk flagga? Inte då jag. Tre flaggor finns i mina ägor: Den norska som jag, medan min hund levde, tog fram sjuttonde maj för att han var norsk och den sjätte juni för att han ironisk nog var född på vår nationaldag. I dotterns rum finns den danska för att hon blev till på en dansk klinik och i vår ateljé tronar den enligt mig snyggaste och viktigaste flaggan; den regnbågsfärgade Prideflaggan som hyllar våra olikheter och att vi ska måna om mångfalden, stoltheten och kärleken. Mer av den i alla länder! Kanske främst i USA nu när rasismen spökar som bara den. Igen.
Men jag måste erkänna att det är för dåligt att jag inte har någon svensk flagga. Min norska granne har ju sin uppe både lite nu och då. Dags att haka på och ta tillbaka vår från de som sägs älska Sverige. Jag har ju ett sånt där flaggfäste. Det har ekat tomt nog länge nu.
I morgon blir det ändring på den fronten. Och Svea, var nu inte en tiger som skäms. Kom och fira med mig!