Det är en hemsida som kontinuerligt byggs på av användarna, en demokratisk och hjälpligt rättvisande karta över de akronymer, nyord och interna kvickheter som utgör en stor del av språkterrängen för unga – och inte längre så unga nätkonversatörer.
Det har inte gått särskilt många år sedan förkortningar som ”brb”, ”irl” och ”lol” betraktades som omstörtande, gåtfulla och en smula provocerande avarter i skriftspråket. När få i föräldragenerationen men desto fler barn och unga tillbringade ansenlig fritid framför mobil- och datorskärmar, växte en avgrund mellan gruppernas skilda kommunikationsstrategier. Idag har förstås de flesta 1940- och 50-talister blivit relativt flytande i sms-konstruktion och Facebookanvändning, men det var kul så länge det varade att driva med sin ömma moders oförmåga att lokalisera @-tecknet.
Om detta låter som åldersdiskriminering och ohövlig småaktighet, så betänk att tidiga chattjänster och webbforum för många unga representerade ett första eget rum i Virginia Woolfsk anda. I dagboksinlägg på Skunk och Lunarstorm spirade litterär stilmedvetenhet och i skiftande alias prövades poetiska identiteter. För mig var det av yttersta vikt att inte ha tjocka släkten i vänlistan. Där och då.
Men idag är det alltså inte fullt lika enkelt att värna interna koder i halvt om halvt undanskymda kretsar på Internet. Teknikkompetensen är alltför stor och spridd, delningsivern för påträngande. En sida som Urban Dictionary är ett tydligt exempel på den stora meddelsamhet som faktiskt höljs även i de mest förbryllande av chiffer. En korrekt uttolkning är aldrig mer än några knapptryck bort i sökfältet.
Samtidigt som ordvrängarna slår knut på sig själva för att komma med nya snärtiga akronymer och teleskopord, sipprar de tidigaste, nu närmast antikvariska chatförkortningarna ner i myllan av bredare språkbruk och allmän begreppsvärld.
I Malte Perssons högaktuella och omistliga brandtal för poesin, en bok betitlad ”Till dikten”, skrivs en gravdikt i Twitterformat: ”En. Gång. Fick. Du. Tiotusen. Likes. / Nu. Säger. Ingen. Mera. Lol.”
Det är sant i flera bemärkelser, att folk har slutat säga lol. Efter en kort glanstid då uttrycket ännu kunde brukas för sin ursprungliga betydelse, ”laughing out loud”, har lol iklätts så många lager av ironi att det idag borde utläsas som ”lack of laughter” – avsaknad av skratt. Detta enligt urbandictionary.com.
Jag klottrade vare sig akronymer eller smileys på blankraderna i ”Till dikten”. Men faktum är att jag skrattade högt när jag läste den. Det hör till ovanligheterna vid poesiläsning för mig, men så har Malte Persson också skrivit en sällsynt upplyftande bok. En godmodig tillrättavisning av alla som påstått att dikten är oanträffbar eller ogenomträngligt kryptisk. Den skickar kanske inga vänskapsförfrågningar på Facebook. Men den chattar som ingen annan.