Gunnar Westrin: Nu odlar vi fram nya svenska rekordfiskar?!

För några år sen läste jag något sällsynt intressant i någon av våra svenska fisketidningar. Där fanns berättats om en satsning på fisketurismen i Mellansverige, med bland annat egna sjöar. Det var i och för sig inget märkvärdigt med det, om det nu inte vore för fortsättningen, den att intentioner från entreprenören fanns att odla upp storvuxen harr till nya svenska rekordfiskar i trekilosklassen?

Många av er har säkert sett Martin Falklinds fantastiska filmer på TV eller DvD, en trilogi kallad ”Jakten på storrödingen”. Kom ni ihåg de groteska storrödingarna i den där norska sjön där det också fanns laxodlingar i kassar? De frilevande rödingarna hade blivit så sanslöst groteska, tack var, eller på grund av, att de hade gått runt kassarna och käkat odlingsfiskens överskott på föda, det vill säga feta pellets.

Om jag inte är felinformerad får norska sportfiskare inte räkna in dessa fiskar som nya norska rekordfiskar. Det tycker jag är ett riktigt ställningstagande. Det är ingenting annat än broilerfiskar som aldrig skulle ha blivit så feta om inte mänsklig hand hade varit i farten.
I mina hemtrakter i nordvästra Jämtland finns en sjö som heter Landösjön. I Fiskejournalen, nr; 1-2/2009, fanns en del berättat om den sjön och vilka storfiskar som sjön levererar och har levererat. Förutom inplanterad röding finns där också storvuxen kanadaröding.
Sjön har blivit så populär att folk nästa intill vallfärdar för att få sin hunger stillad på stor fisk. Andra sjöar i Jämtland med stor inplanterad fisk, mest i form av kanadaröding, är bland andra Locknesjön, Liten, Kallsjön och Storsjön.

Magnus Wikman från Frösön har numera det svenska rekordet på kanadaröding, en bjässe på 9,965 kg, naturligtvis tagen i Landösjön. När Åke Öhman i augusti 2007 drog sin jätteröding ur sjön på 10,83 kilo, som han fick klassad som ett nytt svenskt rekord, började en debatt att formas. Många menade, och menar, att de täta utsättningarna i sjön, som är riktigt näringsrik, borde diskvalificera dessa fiskar från registrering på allehanda topplistor. Någon har berättat för mig att även i den sjön har det funnits kassodlingar med spill av pellets. Kanske finns de fortfarande? I så fall är det en ny norgehistoria att fundera över. 
     
Kuriosa i sammanhanget är den enorma regnbåge som Johan Handler från Åsarna fångade i den jämtländska sjön Börtnan år 2000. Fisken vägde sagolika 14,16 kg, den största fisk av den arten som någonsin fångats i landet. Jag anser att man mycket väl kan ha svenska rekord på importerade och utplanterade arter som kanadaröding, regnbåge, nordamerikansk bäckröding och möjligtvis också på de tre rödinghybriderna (kröding, splejk och bröding).
 
 
Däremot ställer jag mig mycket tveksam till om vi ska anamma svenska rekord på odlade svenska arter. Tyvärr finns gränsdragningar med gråzoner som kan vara svåra att rätt hanteras. Förutom rödingen tänker närmast på sådana arter som lax, havsöring, öring och harr. Numera har vi lättare att göra skillnad på odlad och vild lax och havsöring, eftersom fetfensklippning har införts.
Gränsdragningen är svårhanterlig och riktigt klurigt blir det när vi ska bestämma oss för om en svensk fiskart är inplanterad eller inte. Enligt expertis kan det i dag vara svårt att hitta ett strömvatten i Sverige som inte någon gång har varit exponerad av utplanterad fisk (odlad), direkt eller indirekt. Vissa pratar om den genetiska soppan som vi har skapat, andra menar satt vi står inför en biologisk katastrof som vi inte kan ta oss ur.

För att nu inte tala om experimenten med en rödinghybrid som kallas kröding, en korsning, eller hybridisering, mellan kanadaröding och vanlig svensk röding. Bjässar över 14 kilo har tagits. Motiveringen var att fiskeriverket (60-talet) ville ta fram en fullvärdig svensk sportfisk för hugade sportfiskare, stor, stark och tålig? Jag undanber mig dylika klåfingriga experiment för framtiden. Hanteringen har farit en skymf mot all normal biologisk ordning.  

Min kritik ställs absolut inte mot de duktiga fiskare som har nämnts i min krönika. Jag är däremot mycket kritisk till de system av inplanteringar som sakta har växt fram i det här landet. Tanke; Vi kanske håller på att få fler sportfiskare än vad vattnen tål, där av nya odlingar och nya utsättningar?