I snart 14 år har det brutala mordet varit ett öppet sår i Norrbotten. Såret har aldrig riktigt kunnat läka eftersom Linna envist hävdat sin oskuld och att allt fler trott att han faktiskt talar sanning.
Sedan beskedet kom från Högsta domstolen att Linna beviljas resning har vi spänt väntat på vad åklagare Göransson skulle välja:
1) Om åklagaren ansåg att det ännu fanns bevis som räcker till en fällande dom skulle han begära en ny rättegång.
2) Om Göransson däremot drog slutsatsen att bevisen inte räcker hade Göransson varit skyldig att släppa Linna fri.
Vilket, som ni säkert minns, blev fallet med Sture Bergwall.
Jag följde på nära håll hela den uppslitande resningsprocessen kring Bergwall. Där slog åklagare efter åklagare fast att det inte längre fanns någon bevisning som dög i nya rättegångar. Därför avskrevs fallen. Bergwall friades rakt av vilket faktiskt har sina nackdelar. Inte minst ger det upphov till spekulationer.
Bergwall sa flera gånger att han ville ha nya rättegångar, för att verkligen få bevisa sin oskuld. Nu förföljdes han i stället som en fri man av påståenden om att han trots allt var skyldig, inte minst från den gamla utredningsgruppen samt ett märkligt justieråd.
Kaj Linna riskerade att råka ut för liknande spekulationer om han nu hade släppts fri utan rättegång. I stället får vi (som det ser ut nu, åklagaren kan faktiskt ändra sig) en ny prövning i hovrätten.
Det är bra.
Det är bra för Linna, eftersom en friande dom väger så mycket tyngre än om åklagaren hade avskrivit målet på grund av bristande bevisning. Nu får han chansen till en slutlig upprättelse.
Det är bra för allmänheten, som får en bra insyn i målet och vilken bevisning som Göransson tänker använda sig av.
Det är bra för läkningsprocessen. Vi får ett tydligt avslut.
Även om det givetvis finns enorma skillnader mellan den psykiskt sjuke Bergwall, som ville bli dömd, och livstidsdomen mot Linna finns det även slående likheter.
I båda fallen har det förts fram hård kritik mot polisutredningarna. Att polisen i båda fallen snabbt bestämde sig och inte kunde ifrågasätta sin egen linje. Det blev ett osunt grupptänk.
I båda fallen saknades det helt och hållet teknisk bevisning.
I båda fallen kan vi tacka journalistiken.
Så är det faktiskt. Att Linna nu får en ny rättegång är till stor del DN-journalisten Stefan Lisinskis förtjänst. Han har i många år, ända sedan han kontaktades av Linnas syster, granskat fallet.
I Sture Bergwalls fall var det journalisten Hannes Råstam som med sitt grävande blottade den största rättsskandalen i svensk historia.
Kaj Linna kan också hamna väldigt högt på den listan. Han har snart suttit frihetsberövad i 13 år. Blir det en friande dom efter rättegången som är planerad till i maj är en gigantisk skandal ett faktum. Då är Linna den svensk som suttit fängslad längst för att sedan frikännas.
Han kan då också räkna med det största skadeståndet i svensk kriminalhistoria. Den summa som nämnts är 15-20 miljoner kronor.