Medier som är fria att berätta om allt som händer, helt utifrån allmänhetens intressen – men på ett ansvarsfullt sätt, med hänsyn till pressetik och publicitetsskada – det är en ynnest som inte alla länder har. Något som vi inte ska ta för givet. Bortanför strålkastarljuset är det lätt att dölja information som inte gynnar rätt intressen. I dag är det pressfrihetens dag och i den tid vi lever i är det viktigt att reflektera över vad pressfrihet egentligen innebär.
Globalt pågår krig i världen. Hemlighetsmakeri, desinformation och propaganda är en del av krigföringen. Objektiv journalistik är livsnödvändig för att förstå vad som händer och varför men det är svårt och farligt för journalister att verka under krig. Minst 40 journalister dog i kriget mellan Hamas och Israel under 2023.
Även i vårt lokala samhälle i Norrbotten inskränks pressfriheten och allmänhetens insyn i olika verksamheter. Det är svårt att granska Försvarsmaktens och dess expansion och Natointrädet har satt stopp för allmänhetens insyn i det alldeles nybyggda polishuset i Kiruna. Journalister är allmänhetens ögon och öron i slutna rum men i Kirunas polishus är det rummet bara ett hörn av en gympasal. Mer än så får inte allmänheten se då huset är ett skyddsobjekt.
Ett annat lokalt exempel är problemen vi stöter på när vi ska rapportera om vården. Sällan vill någon som berörs av ett problem ställa upp och berätta om det i media med rädsla för repressalier. När vi här om veckan bad om tillstånd för att på sjukhuset få träffa fackligt ansluten personal för att prata om deras arbetsvillkor kopplade till övertidsblockaden blev vi hänvisade till ”allmänna ytor”. Men där fick vi inte fotografera de som valt att träda fram med namn och bild, utan var tvungna att gå ut ur sjukhuset. Bara några dagar tidigare hade SVT nyheter Norrbotten ett positivt reportage om forskningsframsteg kopplat till harpest, då gick det bra att fota och filma på sjukhuset. Men när media sätter ljuset på personalens arbetsvillkor så tar det stopp. Vi värnar såklart patienternas integritet. Men frågan är om patienterna tycker det är viktigare att våra kameror hålls utanför sjukhuset än att vi kan påverka kvalitén på den vård de får genom att granska och skildra de anställdas situation.
Det kan uppfattas som små incidenter men de har stor betydelse. Det sänder ut signaler om vilket samhälle vi är på väg mot. Ett alltmer slutet samhälle utan insyn.
Journalistiken ska inte tas för given och fri press är viktigt för att du ska få information som andra vill dölja. Företag, makthavare, privatpersoner och offentliga instanser kan själva kommunicera ut budskap som passar dem och även om den informationen är sann så finns det ingen som ställer kritiska följdfrågor. Oberoende journalister finns till för att du som medborgare ska kunna ta ställning, göra aktiva val och bidra till det samhälle du själv vill ha.
Om vi vill ha ett öppet och demokratiskt samhälle måste vi alla vara med och bidra till det och ta ansvar för det. Det gäller både journalister, offentligt anställda, chefer, företagsledare och privatpersoner. Värnar vi inte det fria ordet kommer vi snart inte att kunna skilja åsikter från fakta och information från desinformation.
Om vi tystnar, vem ställer då följdfrågorna?