Cheopspyramiden i Giza byggdes för nästan 5 000 år sedan. Med sina 147 meter var det den högsta byggnaden skapad av mänsklig hand i mer än 3 800 år och till bygget gick det åt 2.3 miljoner kalkstensblock som vart och ett vägde sex ton. Pyramiden är det enda av antikens sju underverk som fortfarande står kvar och att dåtidens människor lät sig imponeras av bygget är lätt att förstå. Även med dagens insikter förefaller det som ett åstadkommande fullt i klass med att hålla norrbottnisk sjukvård med personal. Därför blev pyramiden en del av den mytomspunna listan över turistmål som först publicerades av den grekiske poeten Antipatros från Sidon.
Men vad är egentligen kriterierna för att komma in på listan?
För det första: Det här handlar inte om naturfenomen, sevärdheten ska vara tillverkad av mänsklig hand.
För det andra: Den ska vara sant uppseendeväckande. Någonstans i beskådandeprocessen bör tanken ”hur fan gjorde de detta” dyka upp i bakhuvudet.
För det tredje: Du ska kunna skryta över att ha sett dem för dina vänner, vilket väl i grund och botten får ses som något slags raison d´être till alla mänsklighetens åstadkommanden. Att ha sett alla sju ska vara ett åstadkommande, inget som vem som helst klarar av, det finns en anledning att ingen listat ”De sju underverken i ditt skafferi”.
Om jag förstått saken rätt så var orden som de gamla grekerna använde för ”underverk” respektive ”sevärdhet” väldigt lika varandra och från början handlade listan helt enkelt om sju saker som varje grek (som inte var något så urbota löjligt och av gudarna föraktat som slav, fattig eller – hu – kvinna) skulle se innan han dog. Med tiden förvandlade viskleken det hela till underverk och här är vi nu.
För någon vecka sedan publicerades en undersökning från SCB där det framgick att sju moderna svenska underverk korats i någon slags omröstning. Inget fel med det, kunde de gamla grekerna kan väl vi, och urvalet blev följande: Göta kanal, slottet i Stockholm, ishotellet, regalskeppet Vasa, ringmuren i Visby, Öresundsbron samt Uppsala domkyrka.
Eller, om ni så vill: En å, en snögrotta, en kåk i mexitegel, tre kilometer tullbarriär, inte fullt två mil motorväg samt en båt som sjönk när den satte segel.
Ja, jo, i någon mån är det väl sevärdheter. Men det är väldigt sällan jag känt mig överväldigad av Göta kanal (eller menar de filmen, i så fall kan vi börja snacka).
Vi kan för mycket, vet för mycket, har för bra maskiner och teknik nu för tiden. Ingenjörskonst är inte trolleri på samma sätt som för ett eller två millennieskiften sedan. Med det sagt: Jag gillar idén, så låt oss istället prata om våra lokala sevärdheter.
Kort sagt: Vilka är Norrbottens sju underverk?
Om jag ska göra en lista på saker som varje norrbottning bör se skulle den sannolikt innehålla sevärdheter som numer saligen hädangångna nattklubben Cleo, uterinken i Avan, pizzerian i den gamla bordellen på Östermalm samt ”Togges” lya på Bergviken, min sambo naturligtvis – men jag inser ju att det kanske handlar mer om mina egna känslor än ett brett anslag som tilltalar den stora massan. Däremot går det ganska lätt att komma på andra idéer – både bra och dåliga. Jag har ju alltid tyckt att vi haft lite för dåligt självförtroende här uppe, varit lite för postkolonialt ängsliga, och om jag önskar mig något är det en ändring i det. Därför önskar jag mig följande: Sju norrbottniska underverk som slår världen och oss själva med häpnad. Vi har åstadkommit storslagna saker i den här landsänden – men vilka sju är de bästa?