I fjol somras satte Norrbottensteatern upp en fantastisk, medryckande, själahelande pjäs, om vi ska kalla den så, på Hägnan. I stora drag bestod den av ett potpurri popdängor av kreatörer vars genialitet, genom årens lopp eller – oftast – vid första bästa chans, glömts bort, sopats under mattan eller helt enkelt fullständigt struntats i av de makthavare som suttit med ess på hand.
En stående replik under föreställningen, när artisternas bidrag till vår gemensamma populärkulturella kanon glömdes bort igen och igen och igen löd enligt följande:
”Det råkade bara bli så. Den här gången. Också.”
Det är svårt att inte känna igen sig när man betraktar SVTs senaste storsatsning ”Historien om Sverige”.
De två första avsnitten har handlat om vårt lands gemensamma fornhistoria, från inlandsisens tillbakadragande fram till ungefärlig vikingatid. Och, kan ni tänka er – i norra Sverige verkar det inte ha hänt någonting alls av värde.
Enligt SVT.
Nils Harnesk, arkeolog och chef för Samlingsavdelningen på Norrbottens Museum, har en annan bild.
– Ett program som gör anspråk på att beskriva Sveriges historia måste ha en god geografisk representation av hela Sverige. Det tycker jag inte att man har levererat, säger han till SVT.
I NSD utvecklar han resonemanget.
– Det är ett tidsspann på 15 000 år och hittills har bara två platser skildrats i norra Sverige. En expert från norra Sverige har fått komma till tals. Ingen arkeolog från Umeå universitet medverkar, ingen från de nordliga museerna. Det är märkligt när vi vet vilken kunskap som framkommit.
Sanningen är ju att här uppe har det funnits folk lika länge som i södra Sverige – minst. Här uppe har vi jagat ren, grävt fångstgropar, paddlat stockkanot och dekorerat våra släktingars gravar i precis lika hög grad. De allra senaste forskningsrönen gör gällande att vi har tillverkat stål här uppe så länge att inte ens romarna slog oss. Den här landsänden är varken efterbliven, ointressant eller underutvecklad – men ändå är det långt ifrån någon ovanlighet att norra Sverige glöms bort.
Vi har nog allihop sett väderkartor på TV som slutar i höjd med Sundsvall. Vi vet vars Botniabanan slutar – och undrar alla när Norrbotniabanan kommer. Ingen höjer längre på ögonbrynen när ekonomer grinar över att norrbottniska resurser ska förädlas i Norrbotten med hjälp av el som produceras i Norrbotten – istället för att skicka hela klabbet söderut.
Jag är inte överförtjust i att gnälla om att det saknas representation från norra Sverige i radio, tidningar och TV. Men lik förbannat är det ett faktum – och om inte den marginaliserade höjer rösten över saknad representation kommer ingen att göra det.
– När man ska koka ner 15 000 års historia på tio tv-timmar då måste man acceptera att det mesta inte kommer med. Det här är ingen kanon över Sveriges historia, vi kan inte berätta allt utan vi måste välja hårt, säger producenten Björn Wahrén till Kulturnyheterna.
Jag har full förståelse för det berättartekniska och journalistiska hantverket. Jag har full förståelse för att det sker en urvalsprocess, ingen vet bättre än jag att man ibland är tvungen att välja bort att presentera saker som man egentligen vill ha med i en text eller en film. I Norrbottensteaterns föreställning visade det sig att samtliga av de kompositörer som negligerats råkade vara kvinnor. I SVTs urvalsprocess råkade det bli så att det var just Norrbotten som valdes bort.
Det är naturligtvis en olycklig slump, inget annat.
Det bara råkade bli så. Den här gången. Också.